Jag har ju lovat er både upp- och nedgångar men det har inte funnits så många nedgångar att dela med sig av. Fram tills igår. Anledningen heter migrän och sabbade halva min dag. Under sista lektionen hade vi ett quiz och jag kände då hur huvudet började snurra och det svartnade och blixtrade framför ögonen. Det kommer alltid så fort, och jag är alltid lika oförberedd på det. Jag har haft lite ont i både huvudet och nacken ett par dagar så egentligen var det inte så oväntat att det skulle komma förr eller senare, och som sagt, det kommer så fort att jag aldrig hinner ta några tabletter innan. Jag fortsatte lektionen och vi hade en gruppuppgift där vi skulle göra en presentation. Jag minns inget därifrån, bara att jag fick total blackout och sa vände mig till Anna och sa "help me!". Efter presentationen gick jag ut. Drack lite vatten, händerna skakade, huvudet bultade. Alltså, det finns många smärtor som är olidliga, när jag får kramp i magen känns det som om jag ska dö men migrän tar alla pris. Det är så hemskt, tårarna rinner och det känns som om hela huvudet ska explodera. Ingenting hjälper och jag vill allvarligt talat nästan dö när det kommer. Igår var ett (tack och lov!) ganska milt anfall och jag kunde med stapplande steg och med hjälp av Anna ta mig till Medical Center där jag fick träffa en sjuksköterska och fick några starka blå superpiller. Resten av dagen spenderade jag i sängen, med en blöt handduk på huvudet. Idag har det känts som om jag haft världens baksmälla, det gör det alltid efter ett anfall. Det är svårt att förklara för någon som aldrig har migrän hur smärtsam huvudvärk det faktiskt är, oftast kräks jag (förlåt) och kan inte ens gå. När jag var liten vaknade jag mitt i natten och skrek rakt ut för att det gjorde så ont. Tack och lov får jag inte anfall ofta nu för tiden, i många år var det till och med helt borta, men när det kommer - ja då jäklar är det migrän så att det smäller om det.

 

Nog om min migrän, idag har varit en tusen gånger bättre dag och jag sitter för tillfället och väntar på att min klass ska börja. Den första klassen jag har idag är tillsammans med alla utbytesstudenter och vi brukar alltid hitta på något roligt. Hörde rykte om antingen volleyboll, fotboll eller frisbee idag så vi får väl se helt enkelt vad vi hittar på. Efter det har jag Organizational Behavior och sen är denna pluggdagen slut. Imorgon har jag endast en lektion och efter den åker vi till Atlanta för helgen! Det är dags för den festivalen som jag pratade om, ska bli så himla kul!! Tänk bara att se Eminem live. Och John Mayer, Lana del Rey, Lorde, Iggy Azalea, Bastille ja, so on. Häftigt!!

 

Vill också passa på att gratta världens bästa mormor som fyller 75 år idag. Hon är mitt i sin cancer-behandling (fuck cancer!!!!) och jag tänker på henne varje dag. Hon är en av de personer som jag ser mest upp till och jag är så glad för den relationen vi har. Min älskade momo, hoppas du haft världens bästa födelsedag!

 

Vad ska ni hitta på i helgen?

 

/Puss och kram från en tjej som trivs förbaskat mycket med livet

 

Efter att jag hade skrivit det förra inlägget om mina roomies så började jag tänka på hur bra jag har anpassat mig till att bo tillsammans med andra. Det var utan tvekan den saken som jag var mest orolig över, jag som gillar att vara ensam. Jag behöver min ensamtid, jag tror att alla behöver vara ensamma ibland men alla har inte samma behov utav att vara det. Jag är den personen som gärna sitter hemma ensam en kväll, inte för att jag inte har någonting att göra, utan för att jag tycker det är skönt. Här har det blivit lite tvärtom. Istället för att njuta av ensamtiden så känner jag mig just ensam när jag väl är själv. Jag har börjat uppskatta att äta frukost tillsammans med någon, laga mat tillsammans med andra och ha någon att äta kvällsmat tillsammans med. Jag har nog inte tänkt på det så mycket hemma, när jag alltid har det så, men jag har nog saknat det! Det är ju faktiskt fruktansvärt tråkigt att både laga mat till sig själv och äta den själv. Jag har aldrig bott i korridor, utan alltid haft min egna lägenhet. Jag kan tänka mig att som jag har det nu är lite som korridors-livet, man delar kök, badrum och vardagsrum. Det var jag orolig för men tänkte att "okej, det är bara för ett halvår. Sen kommer jag hem till min egna lägenhet igen". Det är klart att det kan uppstå små vardagsirritationer, som "vems hår är det i duschen?" "vem ska ta upp det?" "vem ska städa?" "är det BARA jag som ska städa?" "vem har stekt mat utan att torka spisen?"  men det är bara småsaker. Småsaker som iofs kan kännas ganska stora om man är hungrig, trött, stressad, på dåligt humör ja, you get it... Vi har olika kulturer, är i olika åldrar och har olika rutiner så ibland får man bita ihop och inse att alla inte är lika organiserade/ser att det är kladdigt på bordet/ser att det behöver dammsugas. Tålamodet testas och det är en enorm prövning som vi utsätts för men de positiva sakerna överväger de negativa med hästlängder! De stunder jag känner att humöret börjar tryta tar jag en time-out och går in på mitt rum. Det går oftast inte mer än några minuter innan jag känner att jag fått ta tre djupa andetag och kan gå ut igen. Tålamodet är inte alltid min bästa vän, beroende på situation och aktivitet, men jag biter mig i läppen. Undra vem jag fått den egenskapen ifrån?

 

Egentligen så ville jag bara säga att vardagen blir så himla mycket roligare när du vet att det är någon hemma när du kommer hem, du lagar mat till någon annan än dig själv och det finns någon som kommer med vatten och huvudvärkstabletter när du behöver. Kort sagt, jag kommer nog känna mig ganska ensam när jag kommer tillbaka till Kalmar. Så mopla, bli inte förvånade om jag flyttar in i mitt rum hos er =)

 

Idag är det en lazy-day hos oss, en vilar, en pluggar, en kollar valvaka och jag skriver och sorterar bilder. Igår var vi på ett T-shirt party. Man skulle göra sin egna t-shirt med temat "fest" och vi spenderade hela fredagskvällen med att pyssla. Jag lägger alltid ner så mycket tid på sånt där, blir lite för insatt, vill att det ska bli så bra som möjligt och ha ett riktigt genomtänkt motiv. Det blev en "absolut vodka"-flaska fast jag gjorde om den lite. Chris kom upp med idéen om att jag skulle måla bubblor. En massa rosa bubblor för att de kallar mig Bubbles. Jag befinner mig ofta i min bubbla, min egna lilla värld där jag inte hör någonting runt omkring mig och jag är onåbar. Tills någon spräcker den, då är jag med igen och den som nyss sa någonting får säga om det. Hur som helst, det blev en riktigt kul kväll som slutade downtown. Lagom roligt att gå in på klubben med en egengjord tröja, det skulle antagligen aldrig hända i Sverige. Om inte nollningen med lila overall räknas, det är snäppet värre.

 

Världens längsta söndagsinlägg, hoppas att ni mår bra. Idag är det förresten även den 14:e, vilket innebär att jag firar en månad i USA! Tiden går FÖR fort!! Ni saknar mig väl inte allt för mycket?

 

 

 

Hos er är det eftermiddag och här har dagen precis börjat. Den har börjat som vanligt, med träning. Vi har våra morgonrutiner, går upp mellan 6-6.30, går till gymmet (idag tog jag dock en springtur istället - träningsvärk i heeela kroppen!), kommer hem, en av oss börjar med frukosten och den andra hoppar in i duschen. Kokar ägg, skär upp banan, laddar kaffebryggaren och plockar fram kanel, russin, jordnötssmör, mjölk och vatten. Den som duschade först fixar sedan gröt och sen är det frukosttime. Samma sak varje morgon. En sak som vi kommit fram till (eller okej, det var rätt uppenbart från första början) är att Anna och jag har samma rutiner. Vi tänker samma sak, känner samma sak och vill göra samma saker. Utan att ens behöva prata om det. Här tror folk att vi sitter ihop för att vi jämt är med varandra och gör (nästintill) allt ihop. Det kanske är lätt att det blir så för att man är svenskar och att det är skönt att kunna prata svenska med varandra, men så är verkligen inte fallet! Vi funkar bara väldigt bra ihop och om man till och med förstår varandra när den ena pratar med munskölj i hela munnen ("hhmm-mhm-hmhm!!" "sa du att vi ska göra chili con carne imorgon?" ("Mmmhm!!"), ja då är man nog rätt lika. Och sen gör vi faktiskt inte allt ihop, vi har olika klasser och olika tider. Vi råkar bara ha samma träningsrutiner. Och matrutiner. Och sovrutiner. Och är lika sociala, vill hitta på grejer och gillar samma saker. Och sen råkar vi bara bo tillsammans... Inte i samma rum, så tänk vad många timmar om dygnet vi INTE är med varandra. Haha. Skämt å sido, det är jätteskönt att det funkar med mina roomies. Man är ju så nära varandra hela tiden. 

Idag är det plugg som gäller och imorgon är det redan helg. Igen! Vi har som vanligt massor med planer, så det blir nog en riktigt bra helg det här också. Sen är planerna för fall break i full gång, mer detaljer kommer..... =) 

Tänker på er där hemma! 

För tillfället sitter jag i vår soffa, har precis målat mina naglar och väntar på dagens första lektion. På torsdagar har jag bara två lektioner, varav den första är vid 3. Med det inte sagt att jag är ledig fram tills dess. Nej, här är det plugg från tidig morgon som gäller! Jag kan säga att jag pluggar så sjukt mycket mer här än hemma, och då är det ändå bara i början av terminen. Jag skulle vilja säga att nivån är aningens lägre på kurserna här men det är så himla mycket mer att göra. Läxor och läsningar varje dag, och till varje kurs. På måndag har vi vårt första lilla exam i en kurs så jag vet vad jag ska göra i helgen... Men för att göra plugget iallafall lite roligare tänkte vi kombinera det med häng vid poolen här på campus. Plugg, sol och bad - helt plötsligt låter det inte alls som en lika tråkig helg! 

Dags att packa ihop mina saker och bege mig mot första klassen, ut i värmen igen!