En regning tisdag på universitetsbibliotket. Klockan är 14.12 och det är officiellt 48 minuter kvar till tre-fikat. 48 minuter som antingen kan springa på i en rasande fart eller gå så otroligt långsamt. Det går aldrig så långsamt som när man längtar till rast och fika. Jag har ioförsig, till skillnad från mina gruppmedlemmar, redan tagit lite rast och i brist på annat (efter att ha blivit uppdaterad på både instagram och facebook) klickade jag mig in här för att uppdatera er med ett inlägg. Om 48 ynka minuter som jag nu spenderat 2 av. 46 minuter kvar alltså. Och just idag, just nu. Så känns det så himla långt dit.

 

Och nu, efter att ha delat med mig av min bloggaddress till mina vänner, skrattat lite grann åt gamla bloggnamn och erkänt att jag på en bild var tvungen att ha med två vinglas (trots att jag egentligen var själv och bara behövde ett), så har det gått ytterligare tre minuter. Och om tiden fortsätter i samma takt så är det snart bara en halvtimme kvar till tre-fikat. Och vilket roligt fika jag har då, kesella, keso, hallon och blåbär. Det kunde ju varit en roligare tisdag. En kanelbulle-tisdag kanske. Eller åtminstonde en chokladboll. Nej men jag gillar mina hallon. Och min kesella.

 

40 minuter kvar.

Tiden går bara fortare och fortare. Den senaste tiden har jag hunnit med att vara i Göteborg, och hade där världens bästa helg med så mycket skratt att jag hade träningsvärk i magen flera dagar efteråt. Jag har hunnit tenta av ännu en kurs, vilken jag ioförsig antagligen kommer få skriva omtenta på. I och med detta har jag den senaste veckan också försökt intala mig själv om att det är okej att få en omtenta. Det är nog till och med bra att få "komma ner på jorden lite", och nej, det är ingen katastrof. Det har jag försökt övertala mig själv om. Det går sådär.

 

Jag har hunnit med att börja två nya kurser, och med det har mer än halva terminen redan gått och det är snart sommarlov. Och snart sommarlov innebär att det snart är augusti. Det känns som igår jag sa att det var 6 månader kvar tills jag skulle flyga till USA. Nu är det nästan bara 4. Alltså har snart halva tiden gått från det att jag började räkna ner på ett halvår. Och lika lite är det kvar, och lika fort kommer det gå!

 

Jag har hunnit med att köpa nya löpardojjor, och blivit ambassadör för #irunkalmar, vilket ger mig mer motivation till att ge mig ut på mina löprundor. Jag älskar det mer för varje gång. Och det trodde jag aldrig att jag skulle säga för några år sen. Då trodde jag inte ens att jag skulle springa en kilometer och faktiskt njuta.

 

Vad jag inte har hunnit med är att hälsa på de där hemma, eller framförallt mina prinsessor. Men imorgon så, första lediga helgen detta året (ungefär) väntar och den ska tillbringas på bästa sätt. Med mina små hjärtan.

 

Jag har hunnit haft tre kanonutekvällar - på en vecka! Trodde inte ens att det var möjligt att ha så roligt tre gånger i rad (!) men oj, vad jag har njutit. Jag älskar att våren är här, jag älskar alla underbara människor i min närhet, träningen, att jag snart åker till USA men framför allt älskar jag nog att trots jobbig skolperiod så är jag ganska bra på att koppla bort för att stanna upp och njuta lite grann. Kanske svårt att tro med min stress och förvirring, men på mina promenader, när jag äter frukost framför nyhetsmorgon - då njuter jag. Iallafall de gånger jag hinner tänka efter.

 

Jag har nog under de här minuternas läsande hunnit med att förvirra er lite grann, då jag inser att jag skrivit om lite ditt och datt. Men att det faktiskt är så det är i mitt liv just nu. Lite hit och dit. Lite förvirrat och lite den där känslan av att "vad händer nu?", trots att framtiden redan ser ut att bringa saker jag längtar efter. Jösses detta blev snurrigt. Är nog dags för denna övertrötta tjej att sova. Om två minuter, när skärmen slocknat och lampan släckts, så kommer jag redan har fallit in i sömn. John Blund väntar redan runt hörnet.