Är det inte lustigt hur lite sol kan höja humöret så mycket? Jag är trött, har huvudvärk, är jävligt opepp på denna kurs och seminariet vi har just nu men hade det inte varit för solen hade det känts ännu värre. En härlig eftermiddag/kväll väntar med massa härliga vänner och årets första grillning, och helgen är ledig och oplanerad. Så mjo, visst är det en bra torsdag! En Loka Chocolate Shake väger upp det ännu lite mer, och i helgen ska jag fixa håret. Får nog ta och le lite ändå=)

 

 

 

 

 

 

Ibland försvinner jag in i en bubbla. Jag är där men ändå inte där. Jag ser hur läppar rör sig men jag hör inget ljud. Jag nickar, skrattar, ler, låtsas vara med. Men egentligen är jag någon helt annan stans. Jag befinner mig i min egna lilla värld med mina egna tankar och funderingar. Att sitta i samma rum som flera andra med en pågående konversation men gå därifrån utan att veta vad som har sagts. Jag är väldigt duktigt på det. Tänker att - nu ska jag också vara med. Men efter en liten stund glider jag in i min bubbla igen. Min trygga lilla bubbla där ingen ka ta sig i och heller inte ens få en inblick om hur det ser ut. Jag är social, glad och gillar att ha folk om krig mig. Men jag älskar att vara själv. Att sitta med mina egna tankar, gå långa promenader och bara fundera. Jag tror att det är nyttigt, men många gånger hade jag nog behövt vara den där som ringer till någon och frågor - Vill du hänga? Ut och gå en sväng? Eller bara prata en stund? Jag skulle nog behöva göra det för att inte fastna. Det är lätt att man fastnar vid ett perspektiv och grubblar ner sig för mycket. Men sen är jag ju en grubblare utan dess like också, jag vill gärna ha de där stunderna då jag grubblar sönder hjärnan tills den kokar. Hade jag gått den där promenaden eller pratat en timma med vännen i telefon hade jag förutom många nya perspektiv också fått lite "ytligare" saker att prata, skratta och diskutera om. Inte det att jag alltid är själv, eller aldrig pratar i telefon eller är ute och går med någon vän - för det gör jag! Jag kan prata i telefon flera timmar men så fort jag lagt på slås jag av mina egna tankar igen.

 

Jag tror att jag är lite väl mycket av en planerare, och att det är därför jag funderar så mycket. Jag vill veta vad jag kommer göra om tio år, gillar inte riktigt tanken av att "jag får se". Det där är både positivt och negativt, det där med att hela tiden vilja veta och ha saker planerade in i minsta detalj. För blir det inte som jag har planerat - ja då blir jag besviken. Och allt blir inte alltid som man har planerat. Väldigt sällan faktiskt. Ibland känner jag mig nästan lite schizo för samtidigt som jag älskar att vara spontan så rör det till sig i mitt huvud när det blir ändringar. Och sen vill jag så mycket! Jag vill så mycket att det känns som om jag inte kommer hinna med allt - och det stressar mig.

 

På senaste tiden har det hänt ganska mycket som har gjort att jag känt mig frånvarande och de senaste dagarna har jag gått runt med en klump i magen, en sån där man har när man är orolig eller nervös. Jag vet inte vad den kommer från och det gnager i mig och ger mig ännu mera funderingar. Har det hänt något som borde ge mig en klump i magen? Men jag kan inte komma på något. Alla funderingar resulterar i bultande huvudvärk och jag kan bara komma på en sak utifrån allt det här.

 

Jag måste sluta tänka och lita på att saker och ting ordnar sig. Livet har mycket att ge - både positivt och negativt, jag tänker inte sluta drömma och fantisera. Men jag tänker sluta planera. Jag tänker göra det jag känner för, det jag mår bra av.  

 

 

Hej härliga tisdag!

Jag är parkerad på bibblan för att skriva rapport och tentaplugga så har inte riktigt tid att skriva. Uppdateringen har inte fungerat de senaste mobilen inte velat som jag vill, med det har ett antal långa inlägg försvunnit och som jag inte riktigt känner för att skriva om. Men jag lever iallafall (om det är någon som undrar....)! Började morgonen med en lång härlig powerwalk, som de senaste dagarna - så härligt! Förutom det har jag hunnit jobba, träna, plugga, myst på stan, fikat med min fina vän Nathalie som har bebis i magen och mycket mycket mer. Väldigt irriterad på mitt knä också, men det ska jag berätta mer om en annan dag. FÖR NU SKA JAG PLUUGGGAA!! Puss hej

 

 

 

Jag har som vana att alltid ha tv:n på när jag är hemma, det första jag gör när klockan ringer på morgonen är att stänga på den (ja jag säger stänga på, tänker inte ändra mig). Som ni vet älskar jag ju morgonstunden trots att jag är otroligt morgontrött men tv:n är ett mysigt sällskap. När jag kommer hem på dagarna brukar jag utav bara ren vana stänga på den innan jag ens fått av mig skorna. Går in, fram till byrån där dosan ligger och stänger på utan att ens kolla vad det är för program. Sen kan jag gå därifrån, laga mat eller göra något annat. Likadant på kvällarna, då brukar jag kolla utan att egentligen kolla. Sitter i fåtöljen och pysslar med annat, läser, skriver eller pillar med mobilen. Det finns inget program jag följer och inte ens när det visas film kan jag sitta still och kolla på den utan att göra något annat. Det är ett bra sällskap helt enkelt, men kan lätt bli ett litet stressmoment.

 

Därför, mina vänner, har jag inte haft på tv:n på hela kvällen idag. Inte för att jag varit hemma så lång stund men när jag lagt mig i sängen, som nu, brukar jag alltid ha på den en stund, men inte ikväll inte.

 

Gud vilket ointressant samtalsämne men det är såna här saker jag tänker på när jag inte hör ett onödigt tv-program i bakgrunden. Trött är jag också, efter en intensiv men väldigt bra och rolig dag, så förhoppningsvis somnar jag gott nu när jag sluppit tv-stressen ikväll. Puss godnatt!