Spontanitet.

Sådärja, då var det måndag igen! Har kickat igång veckan med jobb, träning, biltvätt (på tal om det ja. sjukt kul att innan den ens hade torkat hade vinden blåst dit en massa små små blad så nu har jag en prickig bil. kan ju vara rätt snyggt iofs! originellt om inte annat..) och lite städning.

Har haft en ledig helg och det passade ju alldeles utmärkt i samband med bluesen (därifrån bilderna!). Hörde på nyheterna att det ska bli superväder hela veckan. Det är ju verkligen passande bara för att jag jobbar ungefär varje dag fram till midsommar.. Nåja. Det är ju snart semester! :)

Min storasyster tror inte längre att jag tycker om henne...

Vi jobbar ihop och träffas varje dag. Vi kan sitta bredvid varandra utan att säga ett ord och ändå veta att den andra finns där. Vi stöttar varandra. Genom allt. Och vi vet att den andra alltid finns där. Hon har sin familj, men jag har nästan blivit en del av den. Hänger hemma hos dem och känner mig ibland i vägen. Säger att, "men jag behöver ju inte alltid vara här". "Nej nej, men det gör ingenting. Vi ska ju ändå äta och det behöver du med. Och sen är det ju bb också!" (jag har inte femman). Hon vill alltid alla andra så väl och tänker nog ibland lite för lite på sig själv. Nu är det så att jag inte varit där på hela veckan, och hon ville att jag skulle komma ikväll och hjälpa henne lite med att måla deras gästrum. Klart jag ställer upp, hon är ju världens bästa!

Jag har haft fem bästistar. Min första bästis träffade jag redan på dagis. Vi lekte jämt. På dagis fanns det ett kuddrum med en garderob de hade byggt om till ett slott, där kommer jag ihåg att vi brukade gömma oss för killarna. När vi började förskolan hade vi turen att hamna i samma klass och det är väl på grund av det vi kunde hålla ihop så bra. Eller hålla ihop och hålla ihop, vi bråkade nog ganska mycket också. Men det är ju sånt man gör som bästisar, bråkar, får magont och blir vänner igen! När vi började förskolan hamnade vi i en klass tillsammans med en nyinflyttad tjej. Redan från första dagen var vi bästisar, vi tre. Och tre är det inte alltid lätt att vara. Vi kunde vara världens bästa vänner men vi kunde också vara världens ovänner. Det blev mycket svartsjuka, och vi kunde aldrig leka ihop alla tre. Det fick vi under en kvartsrast som fröken bad oss stanna inne på skriva kontrakt på att vi inte skulle göra. Det blev för mycket bråk. Jag tror att det var i trean. Det var då vi kom på den briljanta idén att göra ett lekschema. Vi hade lådor med våra böcker i och i den ena tjejens låda låg då denna lista. Vi hade skrivit upp alla veckodagar och tomma rader där man skrev vem som skulle få leka med X, som var den som vi båda andra ville leka med. Det spårade ur ganska snabbt då den första som såg listan skrev upp sitt egna namn på alla dagar. Det var nog ganska mycket mer X och jag. Vi var som syskon och hennes föräldrar var som mina extraföräldrar. Ville jag inte vara hemma så åkte jag dit. Jag visste att jag alltid var välkommen, och att jag kunde komma mitt i natten om det var så (vilket jag också gjorde en gång.. barfota och i nattlinne med tårarna rinnandes..).
Hur som helst. I högstadiet när vi började i nya klasser och slogs ihop med elever från andra skolor gled vi ifrån varandra. Vi började umgås med olika "gäng". Det var då jag fick min tredje bästis. Vi gick inte ens i samma klass, men vi höll ihop hela högstadiet och en bit in i gymnasiet, då vi båda valde samma linje. Vi var så himla lika, men ändå så olika. Efter ett halvår bytte jag linje, och därmed både skola och ort, så gled vi ifrån varandra.
I min nya skola träffade jag efter något halvår min fjärde bästis, vi hängde med varandra dygnet runt. Hon var ett år yngre men vi gjorde allt tillsammans, bokstavligt talat, under en hel sommar var vi med varandra varje dag. Vi delade alla problem med varandra, grät, skrattade och hade för oss saker bara vi två kom på att göra. Under hösten träffade jag också min femte bästis. Vi sov över hos varandra varje natt, vi pratade i telefon varenda minut vi inte var med varandra, smet in på uteställen när vi fortfarande bara var sjutton och gick milslånga promenader. Sen träffade vi varsin kille och tiden gick åt till det istället.

Alla de här personerna har haft betydelsefulla roller i mitt liv, jag hade inte varit den jag är idag om jag inte hade mött just dessa speciella personer. Barndomsvänner kommer alltid vara en sak, och vänner kommer alltid komma och gå. Jag tror det finns en mening med att du möter vissa perosner i olika skeden i livet och man växer ifrån varandra, så är det, men man kan ändå inte låta bli att bli lite ledsen inombords när man inser att de som visste allt om dig, de du verkligen kunde vara dig själv med och visa alla känslor har blivit ytliga bekanta. Man vet nästan ingenting om de längre och man träffar dem knappt aldrig. En bor i stockholm, en annan i karlskrona, en tredje stöter jag på lite och då och då men hälsar inte ens, en fjärde bor fortfarande kvar här, henne har jag fortfarande lite kontakt med och den femte bor utomlands med sin pojkvän och ska bli mamma om ett par veckor. Det var just henne jag träffade idag, och kom att tänka på allt detta. Jag kom att tänka på hur mycket jag saknar alla dessa människor och hur mycket jag verkligen uppskattar de tiderna jag har haft med var och en. Det är inte alla som har den turen att ha fått spendera så mycket tid med så underbara människor. Man går igenom olika delar av livet och allt som händer har en mening. 


När man väl ses kan så lite som en kram vara så stor och varm av härliga minnen.

Fredag och det är helg! (nåja, för de flesta iallafall..)

Ska alldeles strax hoppa i badet efter ett långt, stressigt, roligt arbetspass, härlig löprunda i 20 graders värme och med solen i ögonen, promenad längs med ett glittrande hav och lite käk på det.

Ett jobbpass imorgon och sen har jag också helg. Åh, vad jag ska sova på söndag. :)

No words needed.

Det är lustigt att man ska ha sån ångest i slutet av en ledig dag, man vill liksom att det ska vara kvällen innan igen och att man fortfarande har den lediga dagen framför sig.

Nåja, det är nog bara för att dagen varit så bra man känner så!

Efter att vi hade ätit frukost lämnade vi lilltjejen på dagis och jag passade på att sola lite innan vi hämtade henne igen efter ett par timmar. Lunchade på spelcaféet och fortsatte hem till linn och lilla lucas där det bjöds på kaffe.
Har hunnit med att hälsa på hemma hos mamma också, sprang en runda innan och när jag kom dit ville mamma också ut och motionerna. Sagt och gjort, powerwalk en timme och det gav mig bara mer träningslust! Eftersom jag hade inneskorna i bilen svängde jag förbi gymmet och körde 45 minuter på crosstrainern och lite styrka. Är sådär härligt slut nu så resten av kvällen är soffan och tvn mina bästa vänner. Anna Travis calling..

Så härligt att slippa ställa klockan, vakna av sig själv av att solen skiner in och veta att man är ledig hela dagen! Ska ta tillvara på dagen till max, är precis på väg för att möta upp hannah och antonia för frukost. Sen ska jag nog ta en sväng hem till blomstermåla för att hälsa på och passa på att fånga solen lite.
Hoppas ni har en bra dag!

Jag tittar tillbaka och ler mot det som varit. Ibland är det ett sånt minne som får mig att skratta högt för mig själv, ett sånt där knasigt ögonblick, ett sånt där "hur tänkte jag?". Ibland ler jag av sorg. Om man kan göra det? Mot sorgliga och jobbiga ögonblick man gått igenom men ändå klarat av. Varje ögonblick gör en starkare. För varje dag som gå kommer man lite närmre ett mål. Drömmarna kan kännas långt bort, ibland kan man knappt urskilja dem medan de andra dagar är så nära att man nästan kan ta på dem. Livet är komplicerat, en ekvation som är omöjlig att lösa. Man ska nog inte tänka för mycket, utan just go with the flow. Ibland väljer man rätt. Och ibland väljer man fel..

Vilka kunder det finns!

Klockan 8 imorse fick jag höra att jag sken som en sol. Trots att jag knappt kunde hålla tillbaka gäspningarna, något smink hade jag inte hunnit få på mig på morgonen och håret som jag inte heller hade hunnit göra något åt hade jag bara slängt ihop i en fläta. Men man kan tydligen lura alla. Det gäller bara att le!

 

Nu har vädret som vi hade i milano (helt perfekt resa!) i början av april kommit hit till sverige.
Men jag ska inte säga för mycket, hörde att det skulle vända redan till helgen!



Hur som helst ja, hemskt tråkig tjej jag är som aldrig skriver.
Har hunnit med mycket sen sist. Men det tar vi en annan gång!