Alltså den här helgen!

 

Jag tror inte ens att jag ska försöka mig på att beskriva hur fantastisk fredagens examensbal var. Eller hela fredagen rättare sagt! På morgonen skickade jag in min färdiga uppsats, och bara den känslan är rätt så obeskrivlig. I 10 veckor har jag kämpat. Jag har gråtit, jag har varit frustrerad, jag har varit glad, jag har skrattat, jag har varit arg. Jag har spenderat många nätter framför datorn, raderat, skrivit om, blivit nöjd, raderat igen, skrivit om igen, blivit ännu mer nöjd. Jag har velat slänga hela dokumentet och bara strunta i det, men med min envishet och inställningen om att aldrig ge upp så blev det till slut ett färdigt resultat. 76 sidor. Och nu ska jag aldrig mer skriva en C-uppsats!

 

Klockan kvart över sju var jag uppe i fredags, klockan 8 skulle den vara inskickad. När jag hade skickat in den började jag baka och styra, efter ett tag kom mammi och lillasyster för att hjälpa mig med massa fix. Klockan 11 kom alla mina fina saknade Kalmar-tjejer på brunch och jag var så uppspelt att jag knappt kunde stå still, och spänningshuvudvärken var ett faktum. Det var så härligt att träffa alla igen! För oss var det inte bara en bal utan för oss blev det ett återseende. Att läsa turismprogrammet innebär att alla i princip läser olika saker. Några har en utbytestermin, några väljer ekonomi, några har praktikplats, antingen i Sverige eller utomlands, vissa är redan färdiga och vissa jobbar. Att träffa alla igen var helt otroligt roligt!

 

På kvällen var det bal på Kalmar slott. Jag finner inga ord, kvällen var helt magisk! Verkligen helt underbar och en kväll som jag kommer minnas länge. Istället för att försöka förklara kommer här massa bilder:

 

 

Jag har börjat lyssnat på Håkan Hellström.

 

Jag som tidigare aldrig haft någon dragning till honom, visst har ett par låtar fastnat på huvudet - men inte mer än de där klassiska efterfest-låtarna-som-alla-andra-kan-så-jag-låtsas-att-jag-också-kan-dem. Som halva refrängen i en midsommarnattsdröm och kom igen Lena, vad skulle vi annars göra? Det är ungefär dit min Håkan-passion (eller snarare brist på passion) har sträckt sig. Men nu, nu rullar Håkan-låtar om och om igen, och fingrarna glöder som aldrig förr. Okej, det var lite överdrivet kanske men idag har fingrarna glödit (glött? vad säger man?), och det välkomnar jag med öppna armar. På fredag är min egna deadline att vara helt färdig för att gå igenom formalia, för på fredag är det en vecka kvar till uppsatsen ska lämnas in. Klockan 8.00 rättare sagt. Klockan 11.00 kommer tjejerna till mig på champange-brunch! Jag kämpar för att inte planera för mycket, trots att det är svårt. Varför jag inte planerar? För att jag verkligen borde lägga all fokus på att göra färdig uppsatsen så att jag kan släppa den sen och fira riktigt ordentligt! För fira - det ska vi göra nästa fredag. Från champange-brunch till smink- och hårfix till bal på slottet. Trots att jag inte ska lägga för mycket tid på det just nu, har jag redan börjat förbereda och skrivit inköpslista... Det är ju så kul!

 

Det blir min andra bal på slottet. Nästan exakt sju år sedan studentbalen på Kalmar slott kommer jag nu få gå på min examensbal på samma ställe. Nu när jag skriver om det kommer fjärilarna i magen, inte för att jag ska få gå på bal på slottet utan för att det är så fruktansvärt nära nu. Jag har inte hunnit tänka den senaste tiden, och därför inte hunnit reflektera över att det faktiskt snart är över.

 

Så ja, vad kan vi dra för slutsater av detta?

 

- Jag har börjat lyssna på Håkan Hellström, vem vet, snart kanske till och med Veronica Maggio spelas hos mig?

 

Nej, den dagen kommer dröja. Håkan räcker!

 

 

10 maj och mindre än en månad kvar till examen. Mindre än 3 veckor kvar till uppsatsen ska lämnas in och det är dags för examensbal. Om en månad är jag alltså nyutexaminerad och har börjat på mitt nya jobb. Hur galet är inte det?

 

Våren har varit intensiv och så snabbt som de senaste veckorna har gått, har tiden aldrig gått. I veckan började graduations days på Mercer och många av de internationella studenter som anlände samtidigt som mig i augusti, har nu lämnat Macon. Den tiden som jag önskade att jag kunde ha stannat på Mercer hade nu varit över. Vart har den här tiden tagit vägen?

 

Jag klarade min sista tenta och kommer därmed aldrig mer skriva en tenta, iallafall inte som turismekonomstudent. Vad som händer efter sommaren är fortfarande oklart och om jag kommer jobba eller plugga lite till, ja det vet jag inte. Och det känns faktiskt väldigt skönt! Jag, som alltid vill planera och veta vad jag ska göra, känner en lättnadskänsla av att inte veta vad jag ska göra efter augusti. Det är spännande, pirigt och samtidigt lite läskigt. Vart ska jag egentligen bli när jag blir stor?

 

Mormor och morfar befinner sig för tillfället i USA, och det är klart att jag är avundssjuk. Det har spenderat tid i New York, San Francisco och befinner sig förmodligen just nu någonstans på vägarna i Cali för att avsluta i San fran och NYC igen. Samtidigt skriver jag uppsats och är inför näst sista inlämningen uppe i 53 sidor. Hur kunde det bli så mycket?

Det är fortfarande väldigt surrealistiskt att jag ska lämna in en klar uppsats, då det för tillfället bara känns som om det är smådelar överrallt som kommer vara omöjliga att sätta ihop till en helhet. Men det kommer gå, det är klart det kommer! Den 29 maj ska alltså uppsatsen skickas in, och den 3 juni är det dags för slutopponering. Den 4 juni klockan 10.00 examineras vi i Kalmarsalen och efter det är jag färdig med 3 års studier.