När jag kom hit så tänkte jag att jag skulle skriva lite i bloggen varje dag, dels för att uppdatera er och dels för att använda det som en dagbok för mig själv att kunna kolla tillbaka i. Det gick ganska bra de första veckorna, nu går det utför. Jag har insett att;
1) Jag kommer inte uppdatera varje dag för,2) jag har inte tid att uppdatera varje dag och,3) skulle jag skriva om att jag gör, är med om och känner skulle jag behöva skriva ett inlägg i timmen 4) Jag njuter av den korta tiden jag är här. Jag vet att ni vill veta allt, men de dagar som det ekar tomt här så får ni tänka på att jag har fullt upp med att leva här och nu, och 5) även om ni inte får veta så mycket nu så kommer ni tröttna på mitt babbel när jag väl kommer hem. Ni kommer få sår i öronen och efter ett tag be mig att hålla tyst för att ni inte orkar höra mig prata mer. Så håll ut, uppdateringar kommer att komma. Förr eller senare!
Nu har jag dock en minut över (tjoho!). Denna måndagen började sängliggandes med huvudvärk, och jag vet vad boven till det är. Socker. Igår hade vi en lazy day efter en rolig lördagskväll ute och igår tyckte vi att det var okej att trycka i oss cookies, donuts och brownies i cafeterian. Det var även okej att äta godis, även om tillvägagångssättet för att skaffa det var nästintill livsfarligt. Bli inte oroliga men man går inte utanför campus. Ingen gör det. Och gör man väl det, då åker man bil. Man promenerar inte till macken en söndagskväll när det regnar, åskar, blixtrar och är på väg att bli mörkt. Speciellt inte om hela vägen dit består av ledningar. Det är bara två blonda svenskar som gör det. Vi gick och sjöng högt för att lugna oss själva, godis godis godis - tänk på vårt godis. Skumma typer (bara för att inte tala om killen med guldtänder i hela munnen som pratade med oss på macken), bilar som stannar och frågar om vi är okej. Klart vi är okej, är bara ute på en liten kvällspromenad för att köpa söndagsgodis. Macken var en sådan där typisk otäck mack som man ser på filmer, men vi var tvungna att gå in, för CVS hade stängt. När vi väl valt godis och betalat så sprang vi hem kan jag säga, men hjärtat i halsgropen och godispåsar i händerna. En historia som vi lovade oss själva att inte berätta för nån, men jag är tvungen. Det var så dumt att jag skrattar åt det nu. Hemma så är man van att kunna gå till macken för att köpa godis, även om det regnar eller är mörkt ute. Vi fick vårt godis och när vi väl var säkra på rätt sida bron (det går en bro från campus till den "dåliga sidan" av Macon och det var det närmsta stället för att få tag i godis som vi kom på) kunde vi njuta av både vårt godis och kvällspromenixen (löpturen) som behövdes efter en lat dag. Bli inte oroliga, vi kommer inte göra om det. =)
Så, det var anledningen till en natts dålig sömn och huvudvärk. Efter en förmiddag med plugg så hade vi vårt första exam. Det var enklare än vad jag trodde att det skulle vara och jag tror att det gick rätt hyfsat. Det blir ju lite svårare när man inte har engelska som förstaspråk och kan läsa frågorna lika snabbt, förstå alla ord och se kopplingar mellan olika frågor, men det är en utmaning i sig. En utmaning som gör att det känns ännu bättre när man gör bra ifrån sig. Jag känner att engelskan blir bättre för varje dag, samtidigt som det vissa dagar inte känns som om man kan prata överhuvutaget. Ni som känner mig vet att det till och med kan vara svårt för mig att få fram det jag vill säga på svenska. Jag vill säga så mycket, och jag vill helst säga allt på samma gång. Jag är dålig på att berätta en historia från början till slut, tappar ofta tråden och glömmer bort vad det är jag egentligen ska säga. Jag tappar poängen. Att sen överföra det här till ett annat språk. Jag tvingas till att prata långsammare, tänka på vad det är jag vill säga och trots att jag älskar engelskan så är det så frustrerande när man inte hittar rätt ord eller kan ge svar på tal med en gång. Det är nog det som jag tycker är mest jobbigast. Men det kommer, jag har ju trots allt bara varit här några veckor. Och trots att inte jag märker så stor skillnad så har det nog hänt en hel del med språket på dessa få veckor. Älskar att jag får öva min engelska varje dag!
Här är klockan halv åtta och jag förbereder middag efter ett sjukt tungt pass på gymmet. Det blir halv åtta hos oss med idol-tittande och chill. På kvällens menyn står biffar med sötpotatis, morötter, paprika och rödlök i ugn med en lime creme fraiche-sås. Det börjar lukta gott så jag ska börja steka biffarna nu så att det är klart när AnnisPannis kommer hem från sina sena klass. Hoppas ni sover gott där hemma!
I torsdag var vi på vårt favoritställe downtown, Crazy Bull. Varje torsdag har de Penny Beer, öl för en penny. Det är crazy!
I lördags var det match, vi förlorade tyvärr..
Men jag var glad och taggad för en utekväll ändå! Och vilken rolig kväll det blev. Massa dans, svettigt och massa nya folk!
Igår så köpte vi biljetter till en festival i Atlanta som är som två veckor, Music Midtown. Eminem, Bastille, John Meyer, Lana Del Rey, Lorde, Iggy Azalea. Det kommer blir grymt!! Och ett perfekt för tidigt - födelsedagsfirande!
Mitt favoritväder idag efter gymmet - solregn!
