Kul att man verkligen får sova när man äntligen har sovmorgon. Jag tyckte nog allt att jag förtjänade en sovmorgon efter gårdagens 15 timmars jobb, men det tyckte tydligen inte min hals. Jag kände redan igår att något var på väg, febrig och dan. Vaknade vid halv sju imorse, frös så att jag skakade och det skar som knivar i halsen. På med massa kläder, göra te med massa honung, värmekudde, blöt handduk på pannan och ett par panodil. Somnade om och vaknade igen vid nio. Då var det bra att gå upp och kila ner till affären för att köpa värktabletter och något för halsen. Jag svär, jag har aldrig någonsin haft såhär ont. Skulle kunna börja gråta vilken sekund som helst.


MEN, hur som helst, inge vidare att veta va? Haha

Idag har vi vår och alldeles strax blir det en tripp in till oskarshamn. Om jag får bestämma blir det glass i solen också. Kan ju alltid skylla på att det är bra mot halsen. :) Och förresten, idag är det min sjätte godisfria dag. Det ni!

Jobba, träna, jobba, träna, jobba, träna.
Ja det är ungefär så mina dagar ser ut. Jag hinner inte med så mycket mer. Om knappt två veckor så åker vi till italien för lite semester och tanken var ju alltså att vi skulle se Milan-Inter på San Siro. Flyg, hotell och biljetter bokade och så kommer detta tre veckor innan. Så sjukt tråkigt när man har sett fram emot det så mycket. Finns inte mycket att göra åt det och att Zlatan är avstängd är ju för tillfället lite tur i oturen.. Jaja, upp med mungiporna! Det är ju i vilket fall som helst semester och det ska bli skönt att bara komma bort ett par dagar. :)

Fullspäckad dag idag! Har precis kommit hem från jobbet, ska ta tag i disken nu med musik på högsta volym. Sen ner i tvättstugan och slänga i mina jobbarkläder. Vid tre är det spinning och vid fyra kalas. Sen måste jag hinna med att handla också. Och rulla ner sommardäcken i källaren. Måste. Alltid. Ha. Något. Att. Göra.
Aldrig en lugn stund (iofs självvalt) - men ganska nöjd tjej ändå!



Och titta vad som satt på min nyckelspik häromdagen då..

Mönsterås - Hultsfred - Oskarshamn - Mönsterås 

Jag har blivit med bil idag!!!!
Min första alldeles egna bil. :)

Är och hälsar på världens bästa tjej.

Är på roadtrip och fikar i bilen. Gissa vart jag ska? :)

Sent fredagsmys med jordgubbs och pomelo fruktsallad. MUMS.

Jag låg och somnade i soffan förut. Finns inget bättre än att sova på eftermiddagen, MEN det finns en nackdel med det. Man blir så jääkla seg resten av dagen. Väldigt frestande att ligga kvar där resten av kvällen, men jag ändrade ändå inte mina träningsplaner. Med bara frukost och en banan i magen hade jag varken speciellt mycket ork eller energi på gymmet. Mycket förståeligt.. En halvtimmes löpning på bandet och lite ben blev det iallafall, och det är bättre än inget. :)

Nu har jag precis krupit ner i sängen och ska alldeles strax sova så tänkte bara säga godnatt!
Sov så gott. Och dröm inga mardrömmar nu.

Nu har jag suttit och knåpat på ett inlägg i cirka en halvtimme, jag kommer fortfarande inte på något att skriva. Vad jag har gjort idag? Har hittills bara hunnit med att jobba, plocka iordning här hemma och diskat, så nej. Det är inte speciellt roligt att skriva om. Att jag har varit ute och testgått mina nya skor i solskenet? Nej, då skulle jag ljuga. Det regnar! Att jag tänker spendera resten av eftermiddagen i soffan med att läsa ut min bok och dricka vaniljte? Nja, inte speciellt flashigt. Att jag fortfarande är sjukt besviken för fotbollsbiljetterna? Nej, det är alldeles för negativt. Att jag ser fram emot att träna ikväll för att jag har vilat sedan i måndags? Vem bryr sig liksom om det..

När regnet faller ner och trädtopparna vajar så drömmer jag mig bort, till italien och till våren som tycktes sig vara så nära för bara någon dag sen. Men man slutar aldrig förvånas, i helgen ska ni se, blir det nog snöstorm!















Italien februari 2008.

"We are contacting you regarding your tickets for AC Milan vs Inter
Unfortunately AC Milan have decided to reserve the stadium access to membership, called “Cuore Rossonero”, card holders only. Cuore Rossonero is the official membership card of AC Milan. In order to access the stadium AC Milan will check that the purchaser has the card. Without this card, access will not be allowed.
We understand that you probably don’t have this special membership card so within the next few days, as per the guarantee, we will cancel your order so that you will get all your money back.
This is an unexpected decision by the club and, as a result, the seller of your tickets is not able to provide this event tickets without the number of membership cards. Here is the link, from AC Milan, that explains this situation: http://www.acmilan.com/en/tickets/how_to_purchase
If you are a Cuore Rossonero member, please contact us (by clicking on the “Contact Us” link below) by NO LATER THAN FRIDAY 11TH March 2011, with the AC Milan card number so that the seller will be in a position to satisfy your request and ship your tickets as soon as possible. Please be aware that NEW Cuore Rossonero memberships purchased by customers, requested after March 5th, are NOT valid."


Det syns tydligen på mig när jag är lite nere, går runt och funderar och är i min lilla egna bubbla. Det fick jag höra på jobbet, trots att jag själv trodde att jag var som vanligt. Men är man riktigt besviken över något, speglar det tydligen igenom.


Fan så ledsamt.

Nikki och jag säger ofta att vi ska ses. Eller att vi ska höras. Sen så går tiden och vi träffas när hon är inne och handlar. Då säger vi "vi måste verkligen ses snart". Det händer inte iallafall och vi träffas igen när hon kommer in för att handla. Till slut säger vi "den här gången behöver vi inte säga att vi ska ses. det händer ju inte ändå".

Känner ni igen det där? Att man glider ifrån folk som man en gång var supertajt med. Nikki och jag bodde praktiskt taget tillsammans, det fanns inte en ledig stund då vi var utan varandra. Vi gjorde allt tillsammans, och sen helt plötsligt. Poff. Så hände nåt. Jag skaffade pojkvän och efter ett par månader även hon. Och vi som trodde att det alltid skulle vara vi på något sätt. Oväntat. Men det är väl så livet är. Man träffar nya människor och går vidare med sitt, ibland på helt olika håll och ibland fortfarande ganska nära varandra. Men sen vet man också att de gamla vännerna alltid finns där. De som en gång visste allt om dig, som sett dig gråta, skratta och allt där emellan. De äkta vännerna. De kommer alltid finnas kvar, det spelar ingen roll om det går en vecka eller tio år. Jag har bara några få såna vänner, och nikki är en av dem.
 

Igår när hon var inne och handlade bestämde vi ändå att vi skulle ta en promenad idag, så när jag hade slutat mötte jag upp henne och vi tog en timmes promenad. Det var dagens träning det.








Och sen en sak till, är det verkligen möjligt att bli på så här bra humör bara på grund av vädret? Jag går ständigt runt med ett leénde på läpparna och idag gick jag emot mina principer på jobbet och beställde ojämt antal. Bara för att liksom. Det händer aldrig annars, det går bara inte. Helt galet. Jag har nog aldrig blivit så påverkad av solen som jag blir just nu!

"Suddenly I see
who I wanna be
Suddenly I see
why the hell it means so much to me"

Varför kan jag inte längre klistra in videoklipp!?


Hur som helst.
En favorit.

Ellie Gouldings cover på Your song.

Gåshud!

Småstadsfenomenet. Alla känner alla och alla vet allt om alla. De vet till och med mer om dig än vad du själv vet. Tycker det är ganska fascinerande faktiskt. Om det är något du är osäker på om du gjort, fråga nån annan! De har svaret. Om inte, så hittar de på något. Ser de dig någonstans, ser dig hälsa på någon, så antar de saker. Då går snacket snabbt. Som de säger, djungeltrumman går.

Jag är ganska bra på att skjuta bort såna saker. Ganska bra på att inte bry mig. Ganska bra på att klistra på ett leénde. Om du är otrevlig klassas du som en bitch. Om du är trevlig så klassas du som en bitch. Då stör sig folk. Det är dit jag vill komma, att det spelar ingen roll vad du gör. Folk har ändå förutfattade meningar om dig.

Det som jag tycker är klart tråkigast är när man börjar prata med folk man inte känner, och de säger "jag skulle aldrig ha börjat prata med dig om inte du gjorde det först" "varför inte?" svarar man då. "äh jag vet inte. trodde väl att du var annorlunda". Det är nästan inte värt det, det är bättre att vara tyst och låta dem prata. I grund och botten är det ändå avundsjuka, och förr eller senare kommer det spegla av sig.

Ju mindre du bryr dig om skitsnack, ju mer kommer folk bry sig om dig. Det är bara att acceptera. Och vet ni vad? Låt dem göra det då. Det snackas om ALLA, så enkelt är det och vi kan väl också konstatera att 80 % av det som sägs är skvaller.


Så vad kan dra för slutsats av detta?
Mönsterås är för litet.

Och ändå trivs jag rätt bra här. Visst är det komiskt?

I DID IT!!!!!! 

Jag hade tippat på att vi skulle gå i mål 3.52. Vi gick i mål 3.51.51. Måste säga att ibland så överträffar jag mig själv. Haha. Sista spurten började vi med favoritlåten för stunden som jag nämnt, fuckin perfect. Då blev jag så jäkla taggad att jag pressade mig själv som aldrig förr de tio sista minutrarna. Det var en galet stolt tjej som hoppade av cykeln efter nästan fyra timmar. Det är så skönt att vara igång med träningen på riktigt igen och veta att man klarar av såna saker som jag innan trodde att jag skulle dö av.

Jg log hela vägen hem, dels på grund av att jag klarade det men mest på grund av vädret. Så himla underbart! Kan knappt vänta efter våren, och om fyra veckor är jag i milano. Sitter om ett par timmar på san siro och kollar på zlatan. Resten av dagen ska jag bara njuta, ska sätta mig i solen och fortsätta med min bok och hinna med en prommis också. Det där städet jag inbillade mig att jag hade blundar jag för (typ två tallrikar att diska.. haha).


Imorgon är en ny vecka, men idag är det söndag - utan söndagsångest.
Nämde jag att jag är lycklig??

Om cirka 40 minuter går starten. HERREGUD - VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ??

Har laddat upp med frukost och njuter nu i soffen en stund av att solen lyser in, SÅ härligt väder! Det märks att våren är på väg.


Se nu till att skida fort så att första man går i mål hyfsat snabbt..
Vi hörs igen framåt eftermiddagen, om jag inte dött på vägen!



Inte för att bilden har något med det här att göra, men lillebror och jag igår!

Stora "träffa så många som möjligt"- dagen idag. För en gångs skull har jag slutat tidigt och då får man passa på. Är för tillfället hos lillasyster i hennes nya lägenhet och fikar, nu ska vi till mormor och morfar en sväng, sen upp till blomstermåla och hälsa på. Och i em/kväll ska jag umgås med hanni och leka med antonia. Jag saknar min skrutta!!

Precis hemkommen från jobbet, 54 av veckans 61 timmar är gjorda. Maten står färdig på spisen (ibland har man lyx!) och tvn är precis påslagen. Colan är kyld och myskläderna är på. Ljusen är tända och en godisskål står redo för att plockas fram efter maten. Härligt, nu är det fredagsmys.


Förresten, jag undrar hur många procent av sveriges befolkning som äter tacos på fredagar..
Hm. Någon som vet?

För SATAN vad ont jag har i mina benhinnor. Inflammation så det bara smäller om det. Inte går det att göra speciellt mycket mer åt det än att vila, men vila - vem har tid med det? Jag vill både jobba och träna!

Inte blir det det minsta bättre av att jag envisas med att springa på gymmet efter att ha gått tolv timmar i sträck på jobbet i utslitna skor (note to myself: måste köpa nya skor!) Det brinner verkligen och jag måste se ut som en tok när jag ligger här i min nybäddade säng och snurrar på fötterna för glatta livet för att "stretcha". Haha

Och så har jag sträckt mig i ena vaden. Och mina händer sviiiider av uppfläkta nagelband.


Så står det till med mig ikväll. Godnatt!

"Sinnet är vridet
meningarna utbytta

Livet
består av stunder
drömmar går i kras

Byter ut
ett år av tragedier
mot en minut
av glädje
en stund av hopp"


Kan man sakna något man aldrig haft?

Puss, kram, godnatt.

Det är med vemod jag skriver detta idag. Mycket blandade känslor.

Idag är det den första mars, ett år sedan jag lämnade sverige bakom mig. För något jag trodde skulle bli en lång tid. Det känns så avlägset. Samtidigt som jag minns dagen som igår så känns det som om det var tio år sedan jag kramade min familj hejdå och lämnade tryggheten bakom mig. Handfallen. Med förväntningar, förhoppningar och spänning. Jag visste inte vad som väntade mig eller hur något skulle komma till att utvecklas.

Jag har sagt detta innan, och jag säger det igen. Jag är så himla glad att jag åkte iväg, jag ångrar det inte för en sekund. Men jag är också så himla glad att jag redan efter sex veckor fick åka hem. På ett sätt kan jag känna att det inte har hänt någonting under detta året, jag skulle inte ha missat speciellt mycket om jag hade kommit hem nu i dagarna. Men på ett annat sätt skrämmer det mig när jag tänker på hur mycket jag skulle ha missat om jag inte hade kommit hem förrän nu. Antonia. Min älskade lilla Antonia. Vi hade inte känt varandra. Vi hade inte haft det där speciella bandet som finns mellan oss idag. Det är den största anledningen till att jag verkligen är lycklig över att jag kom hem när jag kom hem och ha fått spendera så mycket tid tillsammans med henne. Älskade hjärtat.

Men självklart, jag skulle ha upplevt så otroligt mycket i usa och jag vet att jag har missat mycket som hade kunnat bli minnen för livet. Helt klart. Fast sen är det ju så också, att det finns både negativa och positiva saker i allt man gör.

Jag kan inte riktigt fatta att det idag är ett år sedan jag lämnade kalmar flygplats bakom mig och tog ett steg rakt ut i ovissheten. Som jag sa, hela den här historien känns så avlägsen. Och nu efter ett år är det dags att lämna det bakom sig. Jag kommer alltid bära med mig mitt 6 veckors new york äventyr. Älskade NY, det finns så mycket kvar att se!


Två lyckliga tjejer första dagen i USA.


Älskar den här bilden. Sann lycka.




Jag hade aldrig träffat de här fina pärlorna om jag aldrig hade åkt, elin och lovvan.
Fina fina dom! Worlds greatest