Jag har ju lovat er att dela med mig av både med- och motgångar. Alla dagar kan inte vara bra dagar och igår hade jag min första dipp sen jag kom hit. Eller egentligen har jag känt hela veckan att jag varit okoncentrerad och inte minst på gymmet har jag märkt att något är fel. Jag brukar kunna släppa allt annat när jag tränar, men den här veckan har jag som sagt varit... okoncentrerad. Jag blir inte minst besviken på mig själv när jag ger upp efter 20 minuters löpning istället för att vara envis som vanligt och köra fullt ut. Jag önskar att jag kunde hitta någon anledning till att jag känt mig lite nere, men hur mycket jag än letar kommer jag inte på något. Jag längtar inte hem, jag saknar inte något, jag har inte speciellt mycket i skolan, jag är inte stressad, jag är inte förkyld. Ni hör ju, det finns ingenting att klaga på. När jag pratade med min lillasyster igår sa hon att det är okej att känna så. Alla dagar kan inte vara på topp. Och hon har så rätt, alla dagar kan inte vara på topp och igår var en sådan dag. Iallafall en liten stund, för sen avslutade jag den bra med middag och bio. Och en resa bokad till Thanksgiving!!

 

Idag är det fredag, en ny dag, solen skiner, jag dricker kaffe med ett leénde och... inte minst, det är Halloween! Dagen har startat på bästa sätt och även om igår var en dipp-dag så kommer idag bli en toppen-dag. Som jag sa, alla dagar kan inte vara bra dagar. Trots att 99,9 % av tiden är det!

 

Hej!

 

Onsdageftermiddag och jag är som vanligt lite seg efter dagens lektioner. Men! Det är onsdag och mer än halva veckan har gått, vilket betyder att det snart är helg = Halloween och Homecoming! Jag har inte riktigt förstått det där med homecoming än, mer än att jag vet att det är match på lördag och att röstningen av homecoming king & queen är i full gång. Jag vet en kille och en tjej som är representerade så om jag röstar så blir det på dem. Jag ser mest fram emot helgen på grund av att det är Halloween och att jag ska få klä ut mig! Jag älskar att klä ut mig och gör i vanliga fall gärna min egna dräkt. Jag tycker det är roligare att komma på något själv än att köpa en färdig som man riskerar att inte vara ensam om att bära. På grund av brist på rekvisita, symaskin och pysselgrejer, så har jag dock detta året beställt en men jag kommer göra om den på mitt eget sätt med smink och så vidare. Längtar till att veckans sista lektion är över så att jag får börja göra mig iordning! Först så har IBA (international bear association) ett party i International House (där vi bor) så vi kommer gå dit en stund på eftermiddagen för att karva pumpor och pyssla, men mest för att hänga med de andra internationella studenterna. På kvällen är vi bjudna till en fest och det ska bli så kul att se vad alla klär ut sig till! Kommer det vara sådär stereotypiskt att tjejerna klär sig i minimala klänningar eller en Bunny-dress? Klär folk ut sig läskigt eller roligt? Hur hårt går folk in för det? Kommer folk skratta åt mig? Bli rädda? Spännande spännande. Halloween är ju som känt väldigt stort här, en av de största helgerna på året faktiskt, och vi har redan blivit varnade om att vi troligtvis kommer vara höga hela helgen... På socker! Eftersom att den här helgen inte är något vidare stor i Sverige så ska det bli väldigt kul att vara med om den här och få uppleva det the american way, så att säga.

 

Igår så fyllde vår tyska vän Chris 21, vilket betyder att han är numera är myndig även i detta land. Woho!! Anna och jag hade bakat kladdkaka och överraskade honom med sång på morgonen. På kvällen tog vi med honom ut på överraskning - middag och bowling, och jag tror att det blev väldigt uppskattat! Förutom att jag sög på bowlingen. Chris vann överlägset så äsch, det var ju trots allt hans födelsedag!

 

Idag så har jag som sagt haft ett par lektioner, och spelat in ett rollspel i kursen Professional Selling. Det var det andra rollspelet vi gjorde och i den kursen har vi nu bara en sak kvar. Helt galet! Det är en presentation som ska göras om en månad så vi har tid att öva. Nu inväntar jag att klockan ska bli middags-dags och sen ska vi åka till Kroger för att veckohandla. Jag har nämnt det innan att man inte riktigt kan ta sig någonstans här utan bil (faktiskt ingenstans, så vida man inte gör som Anna och mig och promenerar i de farliga områdena...). Varje onsdag så kör trolleyn till Kroger, som är ett supermarket, så det gäller att planerna sina inköp väl. Det är ioförsig inte så svårt för mig och Anna, som i princip har samma lista varje gång. Haha, älskar våra rutiner!

 

Det är ju också konstigt att varje gång jag tänker att jag bara ska skriva ett litet kort inlägg om hur min dag har varit så blir det alltid långt. Det glöder för mycket i fingrarna helt enkelt och helt ärligt så tror jag inte att ni klagar?

 

Just det, pratade med min älskade lilla momo idag också. Och sen hade jag fått post! Två av dagens höjdpunkter. Det kanske hinner komma en tredje innan dagen är slut. You never know..... ;)

 

Tja puss!

 

 

Vissa dagar så kan jag inte förstå att jag faktiskt bor i USA. Jag måste gång på gång nypa mig i armen för att inse att det är sant. Jag tittar ut genom fönstret, ser likadana bilar som hemma i Sverige, precis utanför mig en mörkblå Volvo. De är visserligen aningens större och registreringsskyltarna är inte desamma. Jag ser träd, som precis som hemma i Sverige börjar skifta i gult och rött. Jag ser människor som går, iklädda träningskläder, vanliga kläder eller finkläder. Precis som jag ser på gatan hemma i Sverige. Olika människor påväg mot olika håll. Jag ser en blå himmel och jag ser solen. Även om samma sol lyser hemma i Sverige vet jag att där är det omöjligt att gå i shorts just nu. Idag bär jag shorts och t-shirt. Jag ser killar och tjejer som kommer från skolan och hoppar in i sina bilar för att, kanske, som jag, förbereda måndagsmiddagen, chilla i soffan framför TVn eller åka och träna. Det har nu gått mer än tre månader sen jag kom hit och jag har haft gott om tid att fundera ut ett bra svar på den ständiga frågan som jag får: "varför vill du bo i USA?". Men jag vet fortfarande inte vad jag ska säga. Jag letar svar i mitt huvud men det enda jag kommer fram till är att jag bara vill det. Jag älskar möjligheterna, storleken, språket, människorna. Men jag gillar Sverige också, jag känner mig bara väldigt färdig där. Jag är stolt över att jag har tagit mig så här långt, stolt över att jag följer mina drömmar. Jag har lagt ner mycket jobb på att ta mig hit, men det är inte ens jämförbart med det jobb och anstängningar som kommer krävas i framtiden för att uppnå de där högsta drömmarna, den där visionen jag har i huvudet. Varenda dag snurrar tankarna i mitt huvud, hur ska jag göra för att komma dit? Det finns så många möjligheter, men ändå inte. Det är en stor stenvägg i vägen som kan ses som omöjligt att riva. Men det finns fortfarande en chans att göra det. Väggen är hård och det kommer krävas blod, svett och tårar men i slutändan kommer det vara värt det. Det är alltid värt det om man vill något tillräckligt mycket. Ingenting är omöjligt, ibland får man bara finna andra vägar. Den dagen jag når mina drömmar finns det dock en sak som är omöjlig, och det är att kunna ta cykeln till min storasyster och mina älskade små prinsessor, kunna ta bilen och vara hos min lillasyster inom 30 minuter, ringa till mormor och morfar och förbereda dem på att jag kommer på middag om en timme eller stannar över natten. Jag skulle helt klart offa något genom att bo här i framtiden, och det är närhet till min familj. Men samtidigt, det är inte mer än 8 timmars flygresa hem. Ibland önskar jag att jag kunde "nöja" mig med att bo i Sverige. Eller, rättare sagt, att det var det jag ville göra. Men nej, den här tjejen har aldrig gjort det lätt för sig så varför skulle hon göra det nu?

 

Tankarna snurrar ständigt i mitt huvud och nu när jag är inne på andra halvan av den här resan börjar jag bli smått sentimental. Tiden har försvunnit så vansinnigt fort samtidigt som det känns som om jag alltid har varit här. Det är snart dags att börja tänka på hemresa och planera den sista terminen hemma i Sverige. Till sommaren tar jag examen och efter det ligger hela världen för mina fötter. Jag lever verkligen i nuet men jag kan inte låta bli att längta lite. Och även om jag verkligen inte vill sätta mig på flyget hem så längtar jag efter att krama mina små prinsessor och skratta tillsammans så att tårarna rinner tillsammans med mina syskon.

 

Tänk att man ska göra det så svårt för sig.

 

Tiden passerar i en rasande fart och idag är det en hel månad sen jag fyllde 25. Jag har lovat er en uppdatering, och jag vill skriva mycket för min egna del för att jag verkligen hade världens bästa födelsedag. Inte för att jag kommer glömma den i första taget, men jag vill kunna gå tillbaka och läsa om den när jag är hemma igen.

 

Jag vaknade som vanligt vid klockan 6 av min väckarklocka, Anna hade frågat mig om jag verkligen ville gå till gymmet trots att det var min födelsedag, och jag älskar den starten på dagen så det var klart att jag ville! Vad jag inte visste var att Anna hade gått upp mycket tidigare för att förbereda nere i köket och strax efter att min väckarklocka hade ringt kom hon in med ett tänt ljus och sjöng. Gulle!! När jag kom ner till köket hade hon pyntat och hängt upp ballonger. Efter gymmet gick jag och duschade och när jag än en gång kom ner till köket stod Anna och stekte pannkakor och kort därefter knackade det på dörren och där stod Chris med nybakta brownies. En lång födelsedagsfrukost och jag var redan överväldigad av hur dagen hade börjat. Bara för att det var min födelsedag betydde inte det att jag kunde slippa undan med plugget, så dagen bestod mestadels av plugg. Och lunch i caffi. Jag var lite orolig över att kolla min mail box då jag vet att jag skulle blivit besviken om där inte fanns något kort hemifrån, men jag hade inte behövt oroa mig för där låg ett fint kort från mammi, Johan och Benji. Tack! Och så fick jag mail om att jag hade ett paket att hämta, ett stort grönt paket från Sverige från världens bästa Kalmar-tjejer! Djungelvrål, chokladkolor, téer och fina kort - de känner mig så väl!

 

Min födelsedag var en tisdag och på tisdagar har jag sen lektion. Jag kom hem runt 6 och då bad Anna mig att göra mig iordning. Jag visste inte vad vi skulle göra, och jag har ju lite svårt för överraskningar då jag gillar att ha kontroll... Å andra sidan är överraskningar väldigt roliga och jag överraskades hela dagen! Anna hade köpt ost, vin och massa frukter men det var inte därför jag skulle göra mig iordning. Efter en stund kom Nikki och vi åkte iväg tillsammans med Chris och Daniel. Jag visste inte vart vi skulle och vi hamnade på en japansk restaurang där de lagar maten famför en på bordet. Det var så coolt! Och maten var så himla god! Som om inte detta var nog så tog Anna och Nikki fram en present, världens finaste armband som fick mig att fälla ett par tårar. Att två människor kan lära känna en så snabbt och så pass bra på 1 månad, det är häftigt! Servitörerna kom in med ljus och sjöng och som om inte DETTA var nog, så hade tjejerna fixat cupcakes och skumpa när vi kom hem igen och alla vänner i internationella huset kom in och firade med mig. Underbara underbara människor!

 

Jag älskar att fylla år och påminner gärna alla inte bara en, eller två, utan flera gånger om att det snart är min födelsedag. Det är bara min dag. Kvällen innan min födelsedag blev jag dock lite deppig, inte för att jag trodde att jag skulle bli bortglömd eller inte bli firad. Eller kanske lite... Jag hade verkligen världens bästa födelsedag och det främst tack vare Anna som hade planerat hela dagen så fint. Jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle få en så bra 25års dag och att jag skulle bli så firad. Födelsedagsfirandet slutade inte bara för att det blev ny dag utan senare i veckan fick jag kort och min rosa prinsesstårta (ioförsig målad på ett papper. Jag förväntar mig att få en riktig när jag kommer hem pellan) av världens bästa lillasyster. Och mer paket. Med ännu mer av mitt favvogodis! Vad ska jag säga? Nu när jag berättar om dagen så blir jag överväldigad igen över hur underbara människor jag har i mitt liv.

 

När helgen kom firade vi med middag och drinkar på Margaritas och fortsatte sedan downtown för massor av dans och ännu mer drinkar. Konstaterade att det inte är så illa att fylla 25 ändå, och speciellt inte eftersom att ingen trodde på att jag fyllde mer än 21. Det känns bra i en äldre kvinnas hjärta som nu är närmre 30 än 20. jag tror att tiden till 30 kommer bli grym. Jag har nya mål att kämpa emot och när den dagen är här ska de målen vara uppfyllda. Let's go older 20th!

 

Summa kardemumma: 

Vissa dagar önskar jag att jag hade en sån här tröja...

Som jag längtade till den här helgen, och så fort den gick! Redan söndagkväll och jag sitter med en tallrik havregrynsgröt (fancy söndagsmat) och ler åt hur bra helgen har varit. Förra veckan var helt galen i skolan, jag hade så himla mycket att göra. Bästa känslan i fredags när allt var klart och jag äntligen kunde stämpla ut för helg. Det var länge sedan jag kände att jag behövde helg så mycket. Och en helt ledig sådan dessutom. Oslagbart!

 

I fredags drog basketsäsongen igång. Inte med match men lagen presenterades och det var massa aktiviteter. Live-TV var där och sände och det var kul att se! Mercer är ett sportinriktat universitet och många är här på scholarship. Detta betyder också att det mesta kretsar runt sportmänniskorna, lagen och skolan är anpassad till dem. De är de enda som har tillåtelse att missa lektioner, tester och presentationer. Klasser som de går i är enklare, lärarna ger väldigt mycket gratis för att de inte ska behöva plugga så mycket. Det är helt sjukt egentligen. Ett test som jag hade fick vi frågorna till innan, 40 multiple choice frågor så vi kunde leta reda på svaren innan. Nu var ioförsig 60 % av testet skrivfrågor och hade man inte pluggat så fixade man inte dem (Jag skrev 98/100 - klapp på axeln=)). Hur som helst, så vi spenderade ett par timmar i basketarenan i fredags innan vi hade fredagsmys med tacos och svenska idol. Vi är så typiskt svenska även att vi är här, haha.

 

Igår började vi dagen med powerwalk och ett rumppass på gymmet (det gör ont idag kan jag lova). Sen var vi på Riverside Mall och shoppade i ett par timmar innan det var dags för football. Jag vet aldrig hur jag ska säga det där, football här är ju amerikansk fotboll och fotboll hemma är soccer. Jag säger football så fattar ni att det är amerikansk fotboll, det är ju ändå det som är störst här. Första förlusten för våra björnar och vi lämnade efter tredje quarten. De spelar 4*15 men en match håller på i fyra (!) timmar. Tror jag har skrivit det innan men man blir lite lätt uttråkad efter en stund. Efter fotbollen gick vi till vårt favvoställe i Mercer Village (okej, det finns bara två att välja på) - Margaritas, för att käka och ta en drink. Sen var det lite förfest och som varje lördag så åkte vi downtown. Det stället som vi brukar åka till heter Crazy Bull och är en stor bar med scen och dansgolv. Det är alltid live-band, mycket country men efter 1 kan man iallafall lita på att det blir lite riktig dansmusik. Vi hade kul som vanligt!

 

Mindre roligt var det när jag vaknade med världens huvudvärk idag... Efter lite mat så försvann den och idag har verkligen varit en lazy söndag. Precis vad jag behövde, en Jonna-dag! Kunna ligga i sängen, äta popcorn, kolla play-program och somna till då och då. Ni hör att det inte har varit mycket till action idag... Ikväll åkte jag dock iväg på bio så jag har precis kommit hem, vilket är aneldningen till att jag sitter här och skriver nu. Med en tallrik havregrynsgröt och ler åt att helgen har varit så bra, avkopplande, rolig och gett mig precis vad jag behövde.

 

Nu är jag laddad för en ny skol-vecka! Samtidigt som jag redan längtar lite till nästa helg. Då ska vi troligtvis åka och skjuta. Kul!!