Jag borde verkligen sova, kom hem för tre timmars sen och tänkte hoppa i säng med en gång men som vanligt fastnar jag vid datorn och tvn. Kollar på Wallander och hänger inte med för fem öre då jag sitter med datorn i knät samtidigt. Skyller på att jag måste se klart filmen innan jag kan förflytta mig till sängen. Dålig ursäkt, ja visst.

Jag har haft en superbra helg. Jobbade till två igår, gick hem och städade iordning. Men när jag skulle börja välja kläder inför kvällen blev det genast stökigt igen. Halva garderoben ligger på golvet, men vet ni vad. Det tar jag hand om en annan dag!

Kvällen spenderade jag på förfest med nio killar, fifa och vidare till palace. Trevlig kväll som avslutades med massa godis från maxims och fyrkantens gyros. Mums! (tänk maria montazami)

Sov ända till ett (!) idag, välbehövligt. Sol, vårkänslor, lunch på zorbas med rasim och helena, en sväng på stan, ännu mer godis och cola, fotboll på tvn och mys. Fin söndag!



Och vet ni, nu rullar eftertexterna så nu finns det väl inget val längre. Imorgon är det måndag igen, klockan är som vanligt ställd på fem och elva timmars jobb väntar. Längtar redan till min sovmorgon på lördag!


Godnatt!

"Nedanför mig breder dalen ut sig i fullt dagsljus. Sammetsgröna trädtoppar och böljande kullar, ljusbruna bergsidor och högt ovanför alltsammans den mest molnfria himmel jag någonsin sett. Allting är bara så vackert. Sikten är fri åt alla håll och det enda jag ser är träd och silverfloden som långsamt ringlar genom landskapet, små byar och ett och annat slott högt ovanför. Det är som en saga."


Försvinner in i sagornas värld för ett tag denna fredagsnatt, för att försöka hålla tankarna på annat håll.

Förra veckan hade vi brandövning på jobbet. De hade fyllt hela ytterlagret, som vi måste gå igenom för att komma till personalrummet, med teaterrök. Jag var först ut att öppna dörren och stängde genast igen när jag möttes av rökmolnet. Dumt nog så stod killen från anticimex i närheten av mig, så självklart så frågade jag ju bara vad det var. Han kollade på mig och höjde ögonbrynen, som om han inte förstod vad jag menade. - "Vadå menar du? " - "Men det är ju masa rök där ute", sa jag. Fick ett frågande "okej?" tillbaka. "Vart hade du tänkt att gå då?", frågade han. Svarade honom att jag skulle upp till personalrummet. Han kollade på mig igen med höjda ögonbryn och jag kände mig som en idiot. Han tyckte nog lite synd om mig innan han sa att det bara var en brandövning.

"Spring ut till de andra och säg att det brinner. Ni måste få ut alla ur butiken!".

Ska jag göra det NU?? Ehhh jaha.
Iväg sprang jag. Spelade med ganska bra om att det brann faktiskt. Och vi fick ut alla kunder. 

Det dumma i den här situationen var hur jag reagerade. Brinner det på rätt ställe kan hela butiken vara rökfylld inom fem minuter, och så länge som jag stod i chock hade vi inte kommit långt på. Nu visste jag ju att den här killen (och chefen som också stod där och visste om övningen) också såg röken och om det verkligen hade brunnit, varför hade inte de gjort något innan mig?? Så summa sumarum, hade jag varit ensam hade jag troligtsvis reagerat annorlunda. Men det här har fått mig att tänka.

Det är så enkelt att förutse hur man ska reagera i vissa situationer och att man skulle göra si och så. Men när det verkligen händer, så är det bara de psykiska reflexerna som bestämmer handlandet. Det skrämmer mig lite, fast samtidigt så tror jag att om det är en riktigt pressad situation så gör man rätt sak utan att tänka på det.

Fast precis som jag sa, man vet inte förrän man är där.

Jag är envis. Jävligt envis. Bra många gånger men ibland är det bara jobbigt. Jag kan aldrig ge mig. Jag har alltid rätt. Även när jag har fel så har jag rätt. Och så kan jag aldrig erkänna när jag har fel, även att jag vet att jag har fel. Då blir jag tjurig. För jag hatar att ha fel. Och jag hatar att förlora. Och blir jag sur för något jag vet jag hade fel om, då ska man säga förlåt. Men det där med att säga förlåt har jag lite svårt för. För att jag är alldeles för envis. Fast sen beror det på vem man diskuterar med också. Ibland ger jag mig, men allt för sällan.

Kvällens planer är att laga mat med Hanni och Tonton, jag har bestämt och det blir tacofyllda paprikor!  Och sen tar vi nog en sväng till Hannahs svägerska Linn för att hälsa på hennes lilla bebbe Lukas.


Men först, 5 timmar kvar på jobbet (mer än halva dagen har iallafall gått.)

Mickis är sådär härligt knäpp och gör såna småsaker som jag själv också gillar att göra, överraska med små knäppa saker. Som att överraska mig med ett sånt här kort, med femmor till min tvättmaskin? Haha allvarligt, kan man bli sötare??


Nu är det handboll. Inte för att jag är speciellt intresserad, men ikväll är det ju faktiskt lite spännande. Det är nu det gäller. (och hade jag haft trean och femman hade jag antagligen inte kollat.. pfft.)

Vilken bra dag det har varit, men det är tråkigt att de lediga dagarna alltid ska gå så fort!
Vaknade upp till ett soligt Kalmarsund, blev en sväng på ikea, en sväng på stan och sen lunch på zorbas.

I eftermiddags kom lilla mickis på fikabesök och stannade ett par timmar. Jag köpte med mig lite fika från stan och jag har alltid sån beslutsångest när jag ska välja fikabröd. Det blev en av varje, en kanelbulle, ett wienerbröd, en donut, en muffins, ja ni fattar.. Det var jobbigt att springa på bandet nu ikväll efter allt det! Haha


Har precis ätit lite kvällsmat och ska snart hoppa i säng, imorgon är det långdag på jobbet.

Sov så gott!

Underbart när man verkligen märker av att mörkret har vänt och att det går mot ljusare tider. Det märkte jag idag när jag gick hem vid fyra och solen fortfarande inte hade gått ner. Och så mycket snön har smält bort! Kan man längta mer efter våren än nu ?



Nu ska jag göra lite jobb, ta tag i disken, packa träningsväskan och sen kila ner till gymmet.
Och imorgon har jag sovmorgon, härliga onsdagar!



Ps. Ingen träningsvärk - över huvud taget! Gjorde jag fel?? Haha

Här har ni en tjej som kommer ha grym träningsvärk i roompan imorgon!
Jag har iallafall klarat mig igenom det första spinningspasset, och kan med gott samvete sitta framför tvn resten av dagen eftersom jag har hunnit med att jobba sex timmar också. Men först, lite mat och en lång dusch!

Tänk er vår, solsken och italien.
Och en massa accesoarer på det.

När jag börjar vid sju så ställer jag alltid fem alarm på min mobil, det första ringer vid sex. Jag är världens bästa snoozare, och ifall varje alarm ringer var femte minut och jag har fem alarm ställda, med tio minuter mellansrum. Då kan ni nog räkna ut hur många gånger klockan ringer. Jag lyckas ändå somna mellan varje ringning och går inte upp förrän tjugo i sju. Exakt. Är klockan 06.39 ligger jag alltid kvar tills den slår över till 06.40. Även att jag bara ligger och stirrar på mobilen den sista minuten. En principsak eller bara sjukt betéende?

Hur som helst så var det inte den superintressanta informationen jag ville dela med mig av. Ville bara säga att när klockan ringde imorse vid sex var jag superpigg. Inte direkt så att jag skuttade upp ur sängen men jag kunde inte somna om. Jobbade 7-14, och tiden går alltid så fort när man jobbar den tiden! Energikick efter jobbet så när jag kom hem satte jag igång med storstädning (med gardinbyte och allt!) för framtida besök. Men mitt lördagsbesök verkar inte vilja kooomma.. Nåja, det är nog bara jag som har dåligt tålamod. Ikväll bjuds det på pizza och fifa här. Grabbigt? Ja, har man en lillebror på tolv år så. ;)

What's the funny part of call someone and then just hang up?



I don't get it.


But I do care about it.

ville bara visa musklerna man får av att lyfta massa frukt på ica.
(haha nej inte egentligen.)

Har varit duktig idag så jag belönar mig själv med bio och mys ikväll.
Fast ioförsig, nu ljuger jag. Jag skulle gått på bio även om jag inte hade tagit tag i den där överfulla tvättkorgen!



Busigt.

Jag har antagit mig en utmaning. Den värsta någonsin. Det kanske inte är någon big deal för någon annan men för mig är det tungt och det har redan gett mig magont.


Jag ska cykla vasaloppet. På spinningcykel!!! Jag HATAR spinning. Jag har alltid tyckt att det är en av de värsta träningsformerna som finns, jag springer hellre fem mil!

Men. Den 6 mars smäller det så nu är det hårdträning i två månader som gäller. Visserligen känns det väldigt bra och att kämpa mot ett mål var ju det jag ville. Så kom igen jonna, GOOO! :)


Nu får ni allt ta och peppa mig!

Kickar igång veckan efter en ledig helg med 11 timmars jobb. Otroligt nog har jag varit pigg hela dagen, trots sömnbrist och förkylningen som vägrar att släppa. Måndagar brukar vara träningsdag, men inte idag inte. Ska alldeles strax iväg och vara med antonia en stund medan hennes föräldrar är på möte. Och så lite positiva planer inför veckan, kan ju inte bli bättre. Sicken bra måndag!

Ibland så frågar jag mig själv, vad vill jag?

Jag är väldigt duktig på att tänka på vad som är bäst för alla andra, vad jag ska göra för att andra ska bli nöjda och väldigt dålig på att tänka på mig själv. Att verkligen känna efter och lyssna till mig själv.

Jag ser hur andra flyger iväg, testar sina vingar och försvinner härifrån. Vågar chansa, flyttar till storstäder eller påbörjar sina drömutbildningar. Vissa vet redan till 150 % vad de vill och hur de ska göra för att komma dit. Då är det enkelt. Om man verkligen vet vad man vill. Men om man inte vet det då? När vet man det?

Jag testade mina vingar, jag åkte till usa. Men innan jag åkte dit såg jag till att skaffa mig en trygghet, jag visste att jag skulle få jobba och jag visste att jag skulle ha pengar. Jag visste att jag skulla klara mig i vilket fall som. Det var inte en fråga om att våga chansa för ett framtida jobb eller liknande. Det var en känslomässig chansning om mig som person. När jag fick reda på att jag skulle åka hem så var jag säker på att jag inte skulle vara hemma länge innan jag skulle ge mig ut på nya äventyr. Jag hade hur mycket planer som helst och jag lovade mig själv att jag inte skulle bli fast där jag var innan.

På något sätt fastnade jag nog. Jag kände mig som en fånge i mig själv som inte vågade göra något annat. Jag var nog för feg och tog tryggheten före äventyren. För visst är man trygg när man vet att man har ett jobb att gå till varje dag. Men frågan är,

hur spännande är det?

Och så finns det en sak till. Kommer man någonsin känna att varje dag är spännande?
Troligtsvis inte. Men det kommer komma en dag då man känner att man är tillfreds med sin tillvaro, då man kan känna att, det är detta jag vill.


Och sen måste man komma ihåg en sak, det är ingen annan som gör något åt dig.
Det är ditt liv. Och dina val.

nytappad kokosmjölk

vodka

mojito

sprite

lime

Om ni vill ha en lyckad drink, följ inte receptet. Haha.
(Den var åtminstonde fin :) .)

ps. enda bilden som knäpptes på hela nyår. och det var helena som stod för den. i sista sekund innan vi skulle åka kom jag på att jag hade glömt kameran, sprang upp och hämtade den samt laddaren. när jag kom till kalmar och skulle ladda den kommer jag på att minneskortet sitter i datorn. lyckat!

Jag vill ha teee. Vanlijte. Med lite honung. I min nya favoritmugg,
du vet den med favorittjejen på. Och så lite glass.

Och så skulle jag behöva en panodil.  
Och lite vatten att svälja den med.. I mitt favoritglas.

Jag vill ha mitt täcke som ligger inne i sängen, och min favoritkudde.
Du vet vilken det är.

Favoritljusstakarna behöver tändas för att få lite värme.
Du vet dem bredvid tvn.



Och sen behöver jag närhet. Och några lugnande ord.

Sen är jag nöjd.

Precis hemkommen ifrån stan, satt hos frisören ett par timmar och tog en runda på stan efter det. Fick med mig ett par jeans och lite nya träningskläder hem. Nu ska här tränas! :)






Kassa webcam - bilder. Men jag är galet nöjd med håret!

Vad ska man säga om mitt år? Skratt. Lycka. Tårar. Bråk. Hjärtesorg. Förvirring. Förälskelse. Sjukt. Konstigt. Galet. Väldigt händelsrikt.

Jag firade in år 2010 tillsammans med en väldigt speciell person, en hemmakväll med film och god mat och fyrverkerier nere i hamnen vid tolvslaget. Jag jobbade min sista månad på konsum i januari. I februari hade jag semster och jag spenderade den mesta tiden åt pappersarbeten och förberedelser inför mitt år i USA. Vi var iväg på en weekend i stockholm när killen fyllde år. Ambassadbesök för mig och arbetsintervju för honom. Han fick jobbet och jag fick ett godkännande att spendera 13 månader som au pair i usa! Sista veckan i samma månad flyttade vi ut ur vår lägenhet, grejer hit och grejer dit. Värsta snökaoset, men envisa som vi var gjorde vi allt själva.

Sen var det dags för den stora dagen, den som jag längtat efter så många år. Dagen då jag skulle åka till USA. 1 mars. Det var många jobbiga farväl och jag lämnade kalmar flygplats med tårar forsandes ner för mina kinder. Mellanlandade på Arlanda och fick spendera ett par timmar där. Min storasyster Hanna och Antonia, då bara ett par månader gammal, var uppe i stockholm över sportlovet och kom för att säga hejdå till mig. Då rann tårarna ännu mer. Jag fick se Antonia skratta för första gången. Det var inte bara ledsamheter, jag var givetvis väldigt förväntansfull inför det som skulle hända. Och otroligt nervös. Än idag kan jag inte fatta att jag tog steget och åkte, att jag faktiskt vågade.

Jag mötte upp en tjej som jag hade pratat med lite innan, Lovisa. Vacka lovvan! Vi stöttade varandra under hela resan dit, skrattade, lyssnade på musik och grät till the notebook. Utan henne hade inte resan varit densamma! Väl i usa och på au pair skolan mötte vi upp Elin. Fina elin! Vi klickade med en gång, Pippi, Tommy och Annika. En värmlänning, en smålänning och en 08. Vänner för livet.

Efter många omständigheter tvingades jag lämna usa efter redan 6 veckor. Jag har inte ångrat någonting men en sak vet jag säkert. New York - jag är inte färdig med dig. I'll be back! Världens häftigaste stad.

Hemma i Sverige hade det blivit vår. Jag stod utan lägenhet. Utan jobb. Utan pojkvän. Utan mål. Mitt liv hade fått en otrolig vändning och jag var lite i chock när jag kom hem. Hamnade i en depression. Men jag tog tag i det och redan efter två veckor (som för mig kändes som en vääldigt lång tid!) så hade jag skaffat mig ett jobb. Jag kastade mig in i någonting och i dagsläget är jag inte kvar på samma ställe.

Vårmånaderna gick och jag började jobba, och så kom sommaren snabbare än vad man kunde ana. I september månad skulle jag få flytta in i min nya lägenhet så under sommaren bodde jag hos min syster. En väldig omtumlande men bra sommar hade jag. Jag jobbade mycket, tog mycket extratider och när jag var ledig var det stranden som gällde! I början av sommaren var jag brun som en pepparkaka men allt efter som sommaren gick så försvann soldagarna. I slutet av sommaren hade all färg runnit av mig. Då var det också dag att flytta.

En mysig liten tvåa hade jag fått tag i. Styrde och ställde, tapetserade, målade och möblerade. Fick iordning det riktigt bra och när jag inte fixade i lägenheten så jobbade jag.

Den 23 september fyllde jag 21 (jag hade sett fram emot det då jag hade blivit myndig i usa men här hemma i sverige var det inget speciellt. bara ett år närmre ångesten. haha). Jag fick blombud till jobbet och hade en väldigt fin och bra födelsedagshelg.

Och så kom oktober och det var då man insåg att året hade gått så sjukt fort, att sommaren bara svischade förbi och hösten var påtaglig med regn & rusk. Jag hamnade i en liten höstdepression (som så många andra) och undrade vad jag skulle göra med mitt liv. Som en skänk från ovan blev jag erbjuden ett annat jobb. Jag sa upp mig och den 10 november började jag på det nya jobbet. Jag gick bredvid en månad och två veckor innan jul var det alltså dags för mig att ta över. Med beställningar och allt. Jag ska erkänna att jag var jävligt nervös, men jag klarade både jul och nyår galant!

Sen var det de där ja, julen var förbi och året hade passerat så fort. Årets sista dag då? Nyårsafton.
Jag hade världens bästa nyårsafton. Alla kategorier. Helt helt underbar och året kunde verkligen ha slutat på ett bättre sätt.

Men vem fan var idioten som sa att kommande år kommer bli som det är vid tolvslaget?

Isåfall hade inte mitt liv varit så upp och ner vänt nu. Då hade inte 2011 börjat på sämsta möjliga sätt. Jag har varit med om de sjukaste 4 dagarna i mitt liv, men det positiva är, att nu kan det bara bli bättre.



Liten Antonia på golvet hemma hos moster och robin i Januari.


Sista natten i lägenheten i februari, sov på en madrass på golvet bland alla kartonger.


Finaste tjejerna i ett soligt usa i mars. Lovvan och elin!


I april hade vi sommar i usa och efter 4 timmar ute i solen med elin blev jag bruun.
(solen på long island utanför ny är enligt rykten lika stark som i thailand)


I maj fick vi fint vårväder hemma i sverige.


Lillasyster ellen tog stundenten i juni och här är vi alla syskon med systerdotter. BIG LOVE.


Många fina sommardagar i juli och augusti.


I september hade jag flyttat in i min lägenhet och hade inflyttningsförfest med cissi och c/o.


Helsingborg med jobbet i oktober. Fina mickis och jag!


Mys med tonton i november!


Och till sist så blev det julafton..





Nu då? 2011 - vad har du att erbjuda? Knock me down!