Alla människor förändras. Alla blir äldre. Alla växer. Man kan ändra på sig, man kan bli bättre. Men frågan är, hur mycket? Hur mycket kan man förändra och kan en människa som varit ond bli god? Eller är det bara fasaden utåt som blivit en annan och insidan fortfarande är densamma? Det tåls att fundera på. Och glöm inte bort för lätt hur saker och ting brukade vara.

Åh vilken skön helg jag har haft! Måste börja med att få säga det.
Jag har jobbat sex helger i rad och varit ledig sammalagt två dagar på sex veckor, så den här helgen, då jag skulle få vara ledig fredag, lördag och söndag har jag sett fram emot. Och så bra det blev.

I torsdags blev jag ett år äldre, jobbade dock hela dagen men ett blombud och lite födelsedagsbesök på jobbet gjorde det inte så mycket. När jag hade slutat hämtade syster Hannah upp mig och vi hade en myskväll hemma hos henne med pizza, massa godis och en flaska vin. Fredag och lördag har jag mest tagit det lugnt, tapetserat färdigt (okej, nästan.. ett par våder kvar i köket). Igår hade jag kalas och på kvällen kom det hit massa härliga brudar ett par timmar innan vi begav oss mot folkets hus i blomstermåla. Ont i fötterna av all dans, och trots att det inte var så mycket folk så hade vi kul! Idag tog jag en låång sovmorgon, vilket var välbehövligt, och mer än att kolla på fotbollsmatch har jag inte gjort. Skön, avslappnande helg och nu är jag redo för jobb igen!

Kvällen kommer jag spendera framför söndagsfilmen med kycklingtaco och tända ljus. Mys med andra ord.

Igår kväll efter träningen fick jag ett ryck och började tapetsera vardagsrummet, jag har redan målat de tre väggarna som skulle målas med inte orkat ge mig på fondväggen på grund av mönsterpassning (=jobbigt!). Iallafall, satte ett par våder igår och har gjort klart det nu. Skönt, och fint bidde de! Och det är sån jag är, jag får mina idéer och så vill jag att det ska ske nu, nu, nu. Sen tröttnar jag efter ett tag och så står det där halvfärdigt, som köket just nu. Ett par tapetvåder är uppe men visst är det fasen så mycket tråkigare att tapetsera i en enkelfärg än en mönstertapet (trots mönsterpassningen då..)? Sen är jag sån som gärna vill göra allting själv. Jag ber inte gärna om hjälp, och jag skulle ljuga om jag påstod att jag ville ha hjälp också. Anyway, förhoppningsvis är det relativt färdigt på lördag. Stor tjej bli ännu större imorgon, och eftersom jag jobbar 8 - 18.15 så blir det kalas i helgen istället (en liten anlending till det är att jag ska hinna tapetsera färdigt innan familjen kommer och vill se lägenheten.. haha)

Nu ska jag hoppa i jobbarkläderna och bege mig till jobbet för fyra timmars jobb, ha en bra dag!

Nyss hemkommen från röstlokalen, stängde på tv:n och att se att SD har så hög procenthalt som de har var ingen överraskning. Den högen växte sig högre än vad fler andra partier, men jag höll ändå tummarna för att de andra svenska folket inte skulle vara lika dumma som många mönsteråsare. Vad säger man? Svenska folket har talat, och är det så så är det så. Jag tycker bara det är så fruktansvärt pinsamt att så många svenskar röstar på dem.

Efter allt jobb och räknande vill gärna de grå-blå slå ihop, förhoppningsvis får jag en liten sockerkick av de godisbitar som låg kvar i skålen, så att jag håller mig vaken tills det är färdigt!

Mycket valsnack nu, i knoow. Imorgon blir det bättre!

Då var dagen här då. Dagen D. Om mindre än två timmar stängs röstlokalerna och då ska vi börja räkna alla röster. Spännande! Jag är hemma en snabbis nu för att ladda upp med lite mat och innan kvällen är slut kommer jag nog ha behövt hinkat i mig en liter kaffe (utan mjölk!) för att inte räkna fel.

Hoppas ni har en bra söndag!

Igår kväll, klockan halv elva en fredagskväll, rasslade det till i brevinkastet. Klart att jag blev livrädd, men min första tanke var att det var någon av grannarna som hade tröttnat på mitt skypesamtal med elin och skrivit en arg lapp. Hade varit snyggt!

Det var ingen arg lapp, men däremot var det ett par broschyrer och valsedelar från Svenskarnas parti, ett ganska nystartat parti och jag citerar lite av vad det stod:

"Svenskarnas parti är det parti som alltid sätter svenskarnas intressen först. Medan de andra partierna väljer ut en specifik samhällsklass eller intressegrupp som de arbetar för, samt värnar om andra folkgrupper i Sverige, så är svenskarnas parti just svenskarnas parti.

Vi står på svenskarnas sida och kompromissar inte på den punkten, all vår politik utgår från vad som är bäst för det svenska folket. Det är vi själva som avgör hur Mönsterås ska se ut i framtiden".

Jag har aldrig varit speciellt insatt i politik innan, kanske beror det på att jag aldrig har fått rösta innan. Men det är när man läser såna här saker och faktiskt inser att parti som har liknande åsikter som detta kan ta sig in i riksdagen, som man börjar engagera sig mer. Man vill vara med och stoppa. De senaste veckorna har jag varit insatt i debatterna på tv och har börjat tycka att det är rätt intressant. Jag var och röstade redan igår, och jag hade faktiskt bestämt mig. Jag hade tänkt efter och istället för att rösta blankt kunde jag med vetskaper om vad partierna står för, rösta på det som jag tyckte kändes bäst. Och för första gången ser jag fram emot morgondagen och en spännande valvaka! Men innan vi får reda på vilka som vinner ska jag och lillasyster ta emot röster hela dagen och räkna dem på kvällen. Håller tummarna för att sverige tänker efter och röstar taktiskt!

Jag har precis pratat med min fina elin som fortfarande är på andra sidan jordklotet, på grund av tidsskillnader och annat så var det månader sen vi pratade sist. Tiden går så fort och vi kom fram till att jag varit hemma väldigt länge, 5 månader måste det bli? Vart har den tiden tagit vägen?! Iallafall, back to elin. Jag saknar henne! Och alla knäppa saker hon (okej, även jag med. hon och jag kombinerat kanske) hade för sig. Det är galet hur man kan träffa en person och känna som om man känt den personen i hela sitt liv. Vi är så lika, men ändå så olika. Hon förstår mig så bra och allt jag säger får jag så kloka svar på. Hon är en sån människa man inte kan säga någonting ont om. Som man aldrig skulle kunna tycka illa om. Härlig. Tuff. Galen. Klok. Vacker. Utstrålning som ingen annan. Ärlig. Positiv. Alltid med ett leénde på läpparna. Hon är en sån människa man bara älskar från första stund. Elin, fina elin. Kom hem till sverige och mig!

Ilska. Det är det första man känner när man har blivit sviken. Det känns som om hjärtat slitits i tusen bitar och aldrig kommer kunna bli helt igen. Besvikelse. Det är nästa stadie. Det är så mycket tankar som snurrar i huvudet. Vad gjorde jag för fel? Vad skulle jag ha gjort annorlunda? Sorg. Tårarna vill aldrig sluta rinna, man funderar. Sömnlösa nätter. Sen kommer det nya löften om att allt ska bli bra igen. Vid det här laget är man så sårbar att man gör vad som helst för att allt ska bli bra igen, att det ska bli som innan. Det kan det aldrig bli, men för ett tag inbillar man sig det. Förlåtelse. Man försöker igen. Rädsla och svartsjukhet. Blåögd och naiv.

Till slut inser man att det inte funkar längre, det är nog då det gör som mest ont i hjärtat. Då kommer allt tillbaka, de sömnlösa nätterna kommer tillbaka och tårarna rinner för minsta lilla grej. Det känns som om man aldrig kommer ta sig upp igen, hjärtat är inte bara slitet i tusen bitar, det är stampat på, ihopknycklat och det känns som om tusen knivar hugger. Man orkar inte längre gå upp på morgonen, det finns ingen mening med någonting och man undrar vart livet tog vägen. Vart tog energin vägen? Skratten? Lyckan?

Efter ett tag börjar det sakta ljusna, man börjar kämpa igen och tänka i andra banor.

Så kommer det till det där sista stadiet, då man känner att man kan börja släppa. Man kan gå vidare och lämna det bakom sig, utan att vara arg, utan att vara ledsen och utan att vara besviken. De dåliga sakerna börjar sakta tyna bort och såren blir allt mindre för varje dag som går. Man kan se tillbaka och minnas de bra sakerna och man inser att man inte kunde gjort någonting annorlunda för att förhindra det som hände. Anlendingarna till att det hände var inte på grund av mig, jag kunde inte ha gjort någonting annorlunda och skulle jag ha gjort det skulle det inte varit jag, inte den personen jag egentligen är.

Jag är här. Jag är nu och jag är på väg upp mot toppen igen.

Idag är det två veckor sedan jag flyttade och det börjar lika något. Tapeterna börjar komma på plats och det kommer bli så jäkla bra! Hannis, antonia och jag gick och strosade flera timmar inne på ikea idag och trots att inköpslistan var lång var det bara ett par få saker som kom med hem. Måste också bekänna en sak. Jag har snattat idag! En te-sil för 5 kronor.. Fy vilken hemsk människa jag är. Nej, sanningen är den att den lilla rackaren hade gömt sig bakom krukorna som låg i vagnen och jag märkte det inte förrän efteråt. Jag ska betala den nästa gång, jag lovar! Mitt samvete är alldeles för rent för att komma undan med en sån sak. Haha. :)

Massa mat, fika och shopping senare, i nya kilklackade boots (aj!) och fruktansvärd träningsvärk i låren så var det skönt att hoppa i ett skållhett bad. Nu ligger jag nedbäddad i sängen och ikväll känner jag på mig att john blund kommer tidigt för att hälsa på. Innan dess slänger jag upp ett inlägg som jag skrev tidigare kväll. Godnatt!

Det var länge sen nu. Jag har haft mina anledningar. Jag har inte orkat. Och sen har tiden bara rusat iväg. Då blev det för mycket. För mycket att skriva om. För mycket att berätta.

Sommar försvann i en rasande fart. Helt plötsligt var det höst. Värmen försvann. Jackan åkte fram. Utanför mitt fönster ser jag faktiskt ett och annat gult löv. Men det är härligt. Det är skönt. Jag tycker om hösten!

Nu är jag tillbaka. Back on track så att säga. Och nu ska jag verkligen försöka, för nu är jag på G. Nu har jag mycket i huvudet och mycket överskottsenergi i fingrarna. Jag har mycket att dela av mig med. Mycket glädje. Mycket skratt. Och lite tårar. Jag ser allt som en positiv vändning. Och det känns bra. Förbaskat bra.


Tiden som har gått visar jag i bilder, lite pö om pö som små kapitel, sen börjar vi om härifrån. För nu är det höst, det är nya tider och det är min tid nu. Och jag trivs!