Ibland så frågar jag mig själv, vad vill jag?

Jag är väldigt duktig på att tänka på vad som är bäst för alla andra, vad jag ska göra för att andra ska bli nöjda och väldigt dålig på att tänka på mig själv. Att verkligen känna efter och lyssna till mig själv.

Jag ser hur andra flyger iväg, testar sina vingar och försvinner härifrån. Vågar chansa, flyttar till storstäder eller påbörjar sina drömutbildningar. Vissa vet redan till 150 % vad de vill och hur de ska göra för att komma dit. Då är det enkelt. Om man verkligen vet vad man vill. Men om man inte vet det då? När vet man det?

Jag testade mina vingar, jag åkte till usa. Men innan jag åkte dit såg jag till att skaffa mig en trygghet, jag visste att jag skulle få jobba och jag visste att jag skulle ha pengar. Jag visste att jag skulla klara mig i vilket fall som. Det var inte en fråga om att våga chansa för ett framtida jobb eller liknande. Det var en känslomässig chansning om mig som person. När jag fick reda på att jag skulle åka hem så var jag säker på att jag inte skulle vara hemma länge innan jag skulle ge mig ut på nya äventyr. Jag hade hur mycket planer som helst och jag lovade mig själv att jag inte skulle bli fast där jag var innan.

På något sätt fastnade jag nog. Jag kände mig som en fånge i mig själv som inte vågade göra något annat. Jag var nog för feg och tog tryggheten före äventyren. För visst är man trygg när man vet att man har ett jobb att gå till varje dag. Men frågan är,

hur spännande är det?

Och så finns det en sak till. Kommer man någonsin känna att varje dag är spännande?
Troligtsvis inte. Men det kommer komma en dag då man känner att man är tillfreds med sin tillvaro, då man kan känna att, det är detta jag vill.


Och sen måste man komma ihåg en sak, det är ingen annan som gör något åt dig.
Det är ditt liv. Och dina val.