Vad ska man säga om mitt år? Skratt. Lycka. Tårar. Bråk. Hjärtesorg. Förvirring. Förälskelse. Sjukt. Konstigt. Galet. Väldigt händelsrikt.

Jag firade in år 2010 tillsammans med en väldigt speciell person, en hemmakväll med film och god mat och fyrverkerier nere i hamnen vid tolvslaget. Jag jobbade min sista månad på konsum i januari. I februari hade jag semster och jag spenderade den mesta tiden åt pappersarbeten och förberedelser inför mitt år i USA. Vi var iväg på en weekend i stockholm när killen fyllde år. Ambassadbesök för mig och arbetsintervju för honom. Han fick jobbet och jag fick ett godkännande att spendera 13 månader som au pair i usa! Sista veckan i samma månad flyttade vi ut ur vår lägenhet, grejer hit och grejer dit. Värsta snökaoset, men envisa som vi var gjorde vi allt själva.

Sen var det dags för den stora dagen, den som jag längtat efter så många år. Dagen då jag skulle åka till USA. 1 mars. Det var många jobbiga farväl och jag lämnade kalmar flygplats med tårar forsandes ner för mina kinder. Mellanlandade på Arlanda och fick spendera ett par timmar där. Min storasyster Hanna och Antonia, då bara ett par månader gammal, var uppe i stockholm över sportlovet och kom för att säga hejdå till mig. Då rann tårarna ännu mer. Jag fick se Antonia skratta för första gången. Det var inte bara ledsamheter, jag var givetvis väldigt förväntansfull inför det som skulle hända. Och otroligt nervös. Än idag kan jag inte fatta att jag tog steget och åkte, att jag faktiskt vågade.

Jag mötte upp en tjej som jag hade pratat med lite innan, Lovisa. Vacka lovvan! Vi stöttade varandra under hela resan dit, skrattade, lyssnade på musik och grät till the notebook. Utan henne hade inte resan varit densamma! Väl i usa och på au pair skolan mötte vi upp Elin. Fina elin! Vi klickade med en gång, Pippi, Tommy och Annika. En värmlänning, en smålänning och en 08. Vänner för livet.

Efter många omständigheter tvingades jag lämna usa efter redan 6 veckor. Jag har inte ångrat någonting men en sak vet jag säkert. New York - jag är inte färdig med dig. I'll be back! Världens häftigaste stad.

Hemma i Sverige hade det blivit vår. Jag stod utan lägenhet. Utan jobb. Utan pojkvän. Utan mål. Mitt liv hade fått en otrolig vändning och jag var lite i chock när jag kom hem. Hamnade i en depression. Men jag tog tag i det och redan efter två veckor (som för mig kändes som en vääldigt lång tid!) så hade jag skaffat mig ett jobb. Jag kastade mig in i någonting och i dagsläget är jag inte kvar på samma ställe.

Vårmånaderna gick och jag började jobba, och så kom sommaren snabbare än vad man kunde ana. I september månad skulle jag få flytta in i min nya lägenhet så under sommaren bodde jag hos min syster. En väldig omtumlande men bra sommar hade jag. Jag jobbade mycket, tog mycket extratider och när jag var ledig var det stranden som gällde! I början av sommaren var jag brun som en pepparkaka men allt efter som sommaren gick så försvann soldagarna. I slutet av sommaren hade all färg runnit av mig. Då var det också dag att flytta.

En mysig liten tvåa hade jag fått tag i. Styrde och ställde, tapetserade, målade och möblerade. Fick iordning det riktigt bra och när jag inte fixade i lägenheten så jobbade jag.

Den 23 september fyllde jag 21 (jag hade sett fram emot det då jag hade blivit myndig i usa men här hemma i sverige var det inget speciellt. bara ett år närmre ångesten. haha). Jag fick blombud till jobbet och hade en väldigt fin och bra födelsedagshelg.

Och så kom oktober och det var då man insåg att året hade gått så sjukt fort, att sommaren bara svischade förbi och hösten var påtaglig med regn & rusk. Jag hamnade i en liten höstdepression (som så många andra) och undrade vad jag skulle göra med mitt liv. Som en skänk från ovan blev jag erbjuden ett annat jobb. Jag sa upp mig och den 10 november började jag på det nya jobbet. Jag gick bredvid en månad och två veckor innan jul var det alltså dags för mig att ta över. Med beställningar och allt. Jag ska erkänna att jag var jävligt nervös, men jag klarade både jul och nyår galant!

Sen var det de där ja, julen var förbi och året hade passerat så fort. Årets sista dag då? Nyårsafton.
Jag hade världens bästa nyårsafton. Alla kategorier. Helt helt underbar och året kunde verkligen ha slutat på ett bättre sätt.

Men vem fan var idioten som sa att kommande år kommer bli som det är vid tolvslaget?

Isåfall hade inte mitt liv varit så upp och ner vänt nu. Då hade inte 2011 börjat på sämsta möjliga sätt. Jag har varit med om de sjukaste 4 dagarna i mitt liv, men det positiva är, att nu kan det bara bli bättre.



Liten Antonia på golvet hemma hos moster och robin i Januari.


Sista natten i lägenheten i februari, sov på en madrass på golvet bland alla kartonger.


Finaste tjejerna i ett soligt usa i mars. Lovvan och elin!


I april hade vi sommar i usa och efter 4 timmar ute i solen med elin blev jag bruun.
(solen på long island utanför ny är enligt rykten lika stark som i thailand)


I maj fick vi fint vårväder hemma i sverige.


Lillasyster ellen tog stundenten i juni och här är vi alla syskon med systerdotter. BIG LOVE.


Många fina sommardagar i juli och augusti.


I september hade jag flyttat in i min lägenhet och hade inflyttningsförfest med cissi och c/o.


Helsingborg med jobbet i oktober. Fina mickis och jag!


Mys med tonton i november!


Och till sist så blev det julafton..





Nu då? 2011 - vad har du att erbjuda? Knock me down!