Första helgen i oktober var det fall break och vi hade bokat en resa till Miami. Vi hyrde bil och körde ner, jag, Anna, Daniel från Brasilien och Alex och Julien från Frankrike. Det tog ca 9 timmar och jag och Julien turades om att köra (vad jag har saknat att köra bil!!). Det är häftigt att köra på de stora highwaysen och att komma och köra in i Miami på natten var SÅ häftigt! Jag hann dock inte se så mycket men känslan av att köra genom stan, över bron till South Beach var cool! Vi kom fram runt 1 på natten, var trötta efter resan och ville checka in och gå och lägga oss, för att inse att det hostel vi bokat inte längre existerade (!!!!). Det hade stängts igen av okända anledningar samma dag som vi kom och där stod vi fem personer och hade ingenstans att bo. "Näe, tyvärr, vi kan inte hjälpa er. Hotellet har stängt och nu är det ett annat hotell här istället. Det finns ett vandrarhem en bit bort". Aldrig i livet! De som stod i receptionen fick ringa sin manager (som var samma som det gamla hotellet, allt vara bara jättekonstigt) och det visade sig att vi blivit ombokade till ett annat hostel bara 50 meter bort. Det var den historien, och resten av resan vara bara jättebra! Förutom det regnoväder som jag och Anna fastnade i. Vi skulle åka downtown för att kolla lite och äta middag. På South Beach var det soligt och vi stod och väntade på en buss när det kom en dubbeldäckar-turistbuss som frågade om vi ville hoppa på och åka med dem. Vi satt uppe på taket och det var rätt så häftigt att se stan därifrån, åka över bron och kolla på alla mansions ute på öarna. Ända tills det började blåsa och till slut ÖSREGNA och åska!!! Vi förflyttade oss ner i bussen och blev sedan avsläppta nångonstans downtown. Letade efter något ställe och gå till (och äta!) men fastnade mitt i en stor väg där bilarna hade grönt och vi hade rött. Jag har ALDRIG I HELA MITT LIV varit SÅ blöt! Vi stod och skrek i mitten av vägen, "vi kommer dö!! alltså det blir ju aaaaldrig grönt. jag vill heem!!!" (det åskade och blixtrade rejält också). Haha alltså, jag kan se oss stå där och vara sjukt arga på vädret trots att vi inte kunde göra någonting åt det. Det såg ut som om vi hade duschat och när vi till sist kom över vägen hoppade vi in i första bästa taxi och åkte hem. Stackars taxichaufför, vi var helt dygnsura. Väl tillbaka mötte Julien oss i dörren med massor av handdukar och vi kunde äntligen skratta åt hur rolig hela situationen varit. Det slutade med att vi bytte om och gick till restaurangen på hörnet, där vi åt den godaste middagen som vi har haft sen vi kom till det här landet. Ibland behövs det inte mycket.

 

Men ja, förutom det så var det en helt galet bra resa och jag är förälskad i Miami Beach!!