Nu ska ni få höra om en av baksidorna med att bo och leva här.

 

Det här med att dela lägenhet. Och det här med att städa. Städa är inte min favoritsyssla, inte alls faktiskt, jag tycker inte att det är kul att varken damma, dammsuga, diska, torka golv, bänkar, lister eller städa toan, men jag gör det. För jag älskar känslan efteråt. Jag älskar att leva i ett rent hem och jag skulle aldrig stå ut med att ha det skitigt. Jag bli allergisk om det ligger smulor på bänken eller om det fastnar grus under fötterna när jag går. Lite rörigt med kläder här och där efter morgonens ombyte, eller tvätt som hänger uppe i ett dygn ja, okej. Det kan till och med jag ha. Visst, när jag bodde hemma så såg mitt rum ut som ett bombnedslag, man fick vada igenom kläderna som låg på golvet och jag vägrade att städa tills jag fick måla om mitt rum (antar att det bara var en anledning till att "slippa" städa). Jag var en vanlig tonåring helt enkelt, min revolt var att inte hålla iordning på mitt rum. Men sen växte jag upp, flyttade hemifrån och även att jag kan lämna disken en dag så står dammsugaren alltid framme för att dammsuga upp smulor från golvet. Jag är långt ifrån pedantisk, jag gillar bara att ha det städat och rent, med nya sängkläder och en dammfri TV. Sen att mina böcker måste ligga i exakt ordning och att kryddburkarna måste stå i storleksordning i en rak linje med etiketterna rakt fram, ja det är en annan sak. Jag får bita mig i läppen angående det, även om jag går och snurrar på burkarna...

 

Tillbaka till det här med att dela lägenhet med tre andra tjejer och att hålla iordning. Jag förstår att man kommer från olika kulturer och har olika synsätt på saker men just det här med ett rent hem borde vara ett gemensamt intresse. Här är det Anna och jag som städar. Det är aldrig kul att städa efter någon annan, jag är till exempel superallergiskt mot hår i duschen som uppenbarligen inte är mitt, då jag är blond, if you know what I mean... Och om man ändå ska plocka upp håret, varför slänger man det inte i toaletten (som är inom räckhåll från duschen) utan lägger det på badrumskanten? Till en början var det okej att städa efter alla, för hur som helst så tänker inte jag bo i ett skitigt hem. Nu är det mest bara irriterande.

 

Jag vill inte säga att jag längtar hem, men ibland saknar jag min egna lägenhet. Där jag är den enda som skitar ner, och där jag är den som har ansvar för att det städas. Har jag torkat diskbänken vet jag att den fortfarande är ren när jag kommer hem, inte att jag behöver torka den igen för att där ligger någon spilld intorkad sås.

 

Som ni hör, allt är inte guld och gröna skogar som utbytesstudent och att bo på campus. Och det är hemskt att säga att jag "står ut", för jag vill inte att brist på städnings-förmågor ska bli den anledning som gör att jag längtar härifrån. Idag har jag dammsugit och för tillfället står dammsugaren mitt i vardagsrummet, bara för att se vad som händer. Det blir antagligen bara en misslyckad pik och jag eller Anna kommer förmodligen själva flytta på den innan morgondagen...

 

/ gnälligtjej89