Dagarna flyger förbi samtidigt som det känns som om de går hur sakta som helst. Jag går ständigt runt och väntar. I mitt huvud är sommaren redan förbi och längtat har jag gjort i hela mitt liv, men nu har den där längtan gått över till väntan och jag vill bara åka iväg nu. Det är svårt att försöka leva här och nu, njuta av sommaren, men jag försöker. Dels för att jag inte ska bli besviken när jag väl kommer iväg, förväntningarna är nämligen skyhöga och samtidigt som jag är en planerings-människa tror jag på att spontant bli bäst. Just därför, och för att dagarna ska gå lite snabbare, försöker jag att inte tänka så mycket på att jag snart åker iväg. Känslorna är redan nu blandade,och rädsla är en av dem. Jag är livrädd! Tänk om det inte blir som jag tänkt mig? Tänk om någonting händer? Tänk om jag blir sjuk? Bryter benet? Flygbolaget går i konkurs? Skolan inte godkänner kurserna? Jag inte får mitt visum? Jag inte får någon läkartid? Tänk om... Ständigt dessa tänk om. Det är fortfarande mycket kvar att fixa innan jag kan åka iväg, småsaker att komma ihåg som att säga upp abonnemang, boka tandläkartid, hämta ut recept, you name it. Jag längtar tills jag låser min dörr förs sista gången och vet att nu, nu finns det inte mycket kvar att göra innan jag lämnar Svedala. Fast tills dess att jag gör det ska jag slå ihjäl lite tid med att jobba, och inte en enda rolig sak har jag planerat för i sommar. Det får bli ändring på det! Jag borde njuta av sista tiden i Sverige, trots att jag tror att den där guldkanten - den kommer komma i USA!

/Soliga hälsningar i regnet från tjejen som tror att allt blir bättre. Och har svårt att leva i nuet...