Black hole

2014



Sista lektionen gjord, första final examet skrivet, sagt hejdå till bästa professorn, gjort sista presentationen och lämnat in det sista arbetet och det är inte utan en tår i ögat som jag inser att fyfan vad svårt det kommer vara att lämna det här. Jag vill inte!! Jag vill inte säga hejdå till alla och veta att jag förmodligen inte kommer se mer än någon utav dem någonsin igen. Det gör ont i hjärtat!!! En vecka kvar av finals och sen är det dags att packa ihop och förbereda sig för att lämna. Jag är inte redo än!! Jag är inte redo för fem öre att lämna allt detta och jag är inte redo att komma hem. Jag känner mig tom, hittar inte orden men jag vet bara att nej, jag vill inte. Jag vill verkligen inte lämna. Mina ögon är grusiga och jag vill inte ens tänka på nästa vecka. Jag KAN inte ens tänka på det, för då kommer magen vända sig ut och in och bröstet krampa. Visst att det skulle bli jobbigt, men inte såhär jävla jobbigt. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden lite, önskar att det var den 14 augusti igen och jag önskar mig ett green card i julklapp. Tack på förhand tomten, det skulle betyda ovärderligt mycket. / en ledsen och deppig tjej



Mamma

Var inte ledsen o deppig.Se detta som ytterligare kapitel i din livsbok, och tänk istället på nya kapitel som ligger framför dina fötter.Visserligen är att skiljas att dö en smula, men det finns en mening med det oxå.Du har aldrig nöjt dig med "det lilla" o jag är övertygad om att du kommer fortsätta med att leva dina drömmar!Nu vet du att du kan!Du är bäst !Jag älskar Dig!


popla

Jag förstår så intensivt din stora separationsångest, men vet samtidigt att allt det du levt med i
Macon , kommer du att använda på ett mycket positivt sätt i livet.

VÄLKOMMEN HEM!


mormor

Ha en bra sista vecka.Den känns säkert konstig för dig.Här hemma tänker vi ofta på dig och undrar när du kommer och hur du ska komma in i det vanliga Sverigelivet igen.Var rädda om er nästa vecka när ni ska ut på resa.Ska bli så roligt att få se dig snart.Jag ska försöka komma ihåg att det inte bara är jag( utan många andra) som också vill höra din "historia".Många kramar.







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?