So many possibilities, so many ways to go

2014



Jag kollar bilder hemifrån, bilder som jag tagit under sommaren, bilder från min lägenhet, bilder från Kalmar. Jag får nästan lite ont i magen när jag ser dem, en konstig känsla att beskriva. Inte ont i magen på grund av den anledningen att jag saknar det, eller längtar hem. Utan helt tvärtemot, ont i magen av att jag inte saknar det ett dugg. Jag längtar inte tillbaka till min lägenhet, till Kalmar, eller ens till Sverige. Sverige är ett väldigt bra land på många sätt och vis, enligt min mening ett av de bästa i världen. Vi har bra utbildning, bra sjukvård, fin natur, ja alla de där klyschorna. Sverige är ett tryggt land och allt är sådär lagom. Landet mellanmjölk. 

Här får jag ofta frågan varför jag åkte från Sverige till USA. Vad det var som gjorde att jag valde just USA av alla ställen. Mitt standardsvar har blivit "The American Dream, I guess". Innan jag åkte så var jag orolig att jag hade för mycket förväntningar, att det här landet inte skulle kunna leva upp till vad jag har drömt om. Trots att jag inte ser USA som "the land of freedom" är det så de ser sig själva. Ett exempel är när vi var i en stor affär där de bland annat sålde vapen. När mannen bakom disken fick reda på att vi var från Sverige så var hans första statement "Welcome to the land of freedom!" USA för mig är inte frihet. Men det är däremot ett land fullt av möjligheter. Ett land som jag ser upp till och utan tvekan ett land som påverkar och har inflytande över hela världen. Alla platser har sina positiva och negativa sidor, och varken Sverige eller USA är några undantag. Skillnaderna är enorma och att försöka sig på en jämförelse går inte. 

Här är Sverige exotiskt. Mycket på grund av den anledningen av att amerikanarna inte vet någonting om det. Den svenska stereotypen enligt amerikanarna är blond, lång, har blåa ögon och gillar att åka skidor. För här tror de att vi i Sverige ligger ungefär i Nordpolen. Många blir minst sagt chockade när de får reda på att vi faktiskt har sommar i Sverige också. Och att vi inte alltid har snö i hela landet. 

Vad jag försöker säga är att nej, jag saknar inte Sverige. Självklart saknar jag min familj och mina vänner. Jag saknar mina små prinsessor så mycket att hjärtat nästan brister. Men USA har tagit mig med storm. Det här är mitt liv just nu. Vad framtiden bjuder på är det ingen som vet, jag är ändå bara 24, men skulle jag få välja så skulle jag välja det här framför Sverige, alla gånger. Inte för att jag inte tycker om Sverige, utan för att jag tycker om USA snäppet mer. Det enda som jag skulle ändra på är möjligen avståndet hem. Eller så skulle mina hjärtan få komma hit! 


Åh så mycket kärlek!! 





Mamma

Har ju alltid sagt att du ska följa ditt hjärta o göra det som du mår bäst av-nu har du verkligen hittat det så bara " go on " o njut!Vi kan ju lika gärna komma till dig som du till oss!Älskar dig så mycket!Saknar dig på ett "bra" sätt-älskar att du mår så bra!Puss,mamma


mormor

Vad jag njöt när jag"pratade"med dig i em.Hoppas allt blev bra o rätt.Det är så härligt att läsa din blogg o se att du mår så bra o trivs så bra.Fortsätt gotta dig över att du har den här fina tiden i USA.KRAM.







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?