Ända sen jag var liten har jag längtat bort. Drömt om och längtat till det stora landet USA. I skolan så var det alltid jag som skulle iväg. Jag var den som absolut inte skulle bli kvar. Efter studenten så var det ändå jag av alla kompisar som var den som blev kvar i vårt lilla samhälle. Under våren så hade jag börjat med en ansökan för att åka som aupair och det enda som jag egentligen hade kvar var att fixa mitt körkort. Så planen var att jag skulle stanna kvar för att jobba över sommaren och sen åka iväg. Det blev inte riktigt så. Jag fixade inte mitt körkort och blev istället erbjuden ett vikariat på det jobb som jag hade. Jag tänkte att, okej, jag jobbar ett år och sen åker jag iväg. Så det året gick, och när jag för andra gången satt med ansökan så hade jag fixat mitt körkort. Vid det tillfället hade jag även flyttat hemifrån och var nog aningen bekväm och inte tillräckligt motiverad för att slutföra ansökan den gången. En månad senare hände det någonting som fick mig att öppna ögonen och inse att det var ju i USA jag skulle vara. Inte i Sverige. Inte när jag hela tiden drömt om landet over there. Så några månader senare satte jag för första gången mina fötter på amerikansk mark. Och det var precis så häftigt som jag hade tänkt mig! Tanken var att jag skulle bo här i 13 månader men på grund av många olika anledningar var jag hemma i Sverige igen redan efter 6 veckor. Redan på planet hem så visste jag - jag måste tillbaka. 

En annan sak som är imponerande är att se hur många ni är som vill följa mitt äventyr här på andra sidan Atlanten! Så kul, och jag kan förvarna om att ibland kommer inläggen vara långa, ibland korta, ibland kommer det eka tomt, ibland inga bilder, ibland många bilder. Ibland kommer ni inte förstå någonting av mitt svammel, det kan bli rätt rörigt. Men jag ska försöka. Försöka ge er en liten liten bild av hur USA är och hur jag uppfattar och upplever det. 

 

Tills att vi hörs igen, bye bye!