So little time, so much to do
2014
Jag kan inte sova om nätterna, ligger vaken till efter tolv bara för att få se nedräkningen på telefonen gå ner en dag. Jag är också helt uppe i varv och ligger och tänker och funderar på allt. Har jag fixat allt? Glömt nåt? Just det, poströstning. Och just det, eftersändning av posten. Och just det, hinna njuta av de sista dagarna också. Träffa alla, krama om och säga hejdå. Nu är det verkligen så nära, så nära.
Hemma så städar jag. Packar, rensar och skrubbar. Händerna är trasiga av Svinto trots handskar och axlarna smärtar av ansträngning. På jobbet har jag blivit omplacerad för att slippa lyfta flera ton varje dag. Den där olyckan kändes väldigt oläglig. Samtidigt som det var tur att det gick så bra att jag faktiskt kan åka iväg som planerat. Tänk om... Nej, inte tänka om! Nu gick det bra och på torsdag sitter jag på planet på väg mot mitt stora äventyr. Innan dess ska jag hinna jobba sista dagarna, ha avskedsmiddag med alla mina Kalmar-brudar, tömma lägenheten, tvätta det sista, packa och lämna lägenheten. Har räknat med att bara ha två dagar kvar i Kalmar för att spendera sista dagarna i Mönsterås.
6 dagar kvar, men jag är ännu inte nervös. När blir man det? Kommer jag ens bli det?
