Breathtaking
2014
Jag önskar verkligen att jag kunde visa er hur det ser ut här. Jag hittar inga ord som kan förklara och inga bilder kan fånga hur fint det är. Och häftigt, wow! Jag har varit så tagen sen jag kom till universitetet att jag inte har tagit en enda bild hittills. Men jag kommer ha tid till det också, nu är det först och främst att lära känna universitetet och inte minst, alla andra studenter såklart! Jag bor i ett hus tillsammans med ett 20-tal andra studenter, blandade amerikanska och utbytesstudenter. Hittills kan jag bara säga att det är ett riktigt bra gäng och vi kommer ha så grymt kul tillsammans. Huset som vi bor i består av små lägenheter med antingen ett eller två sovrum. Den lägenheten som jag bor i har två sovrum så vi är fyra tjejer som delar. Det är en annan svensk tjej från Linnéuniversitetet som reste samtidigt som mig, Anna. Hon bor tillsammans med en asiatisk tjej i den ena sovrummet och jag är för tillfället själv i mitt. Min roomie kommer imorgon så det ska bli superspännande! Allt jag vet om henne är vad hon heter och jag tror iallafall att hon är amerikan.
Flygresan gick som ett rinnande vatten och trots att vi reste i ungefär 20 timmar så kändes det inte som så lång tid. Med två mellanlandningar, i Berlin och i Chicago, så fick vi tid att sträcka lite på benen och se något annat för en stund än en skärm i ryggen på sätet framför. Även att det fanns ungefär tusen filmer, serier, spel och musiklistor att välja på. Efter den långa resan kom vi till slut fram till Atlanta och tog oss med alla våra väskor till hotellet där vi skulle stanna över natten. Checkade in, bytte om och mötte sedan upp våra advisors och några av de andra utbytesstudenterna. Satt och pratade en stund och det slutade med att vi skulle gå ut för att ta en öl. Vilket i sin tur slutade med att vi hamnade på någon fancy (way to fancy) bar där vi, efter resan, inte alls kände att vi var tillräckligt fräscha för att hänga. Så vi gick tillbaka till hotellet och tanken var att hänga på någons rum men Anna och jag var så trötta att vi gick till vårt rum och somnade nästintill redan innan vi lagt huvudet på kudden.
Och idag var det dagen D. Efter en frukost, där vi blev positivt överraskade av att det fanns havregrynsgröt (YEI! som jag varit så orolig för mina havregryn!), så blev vi hämtade med buss för att ta oss till vår slutdestination på hela denna långa resan - Mercer University! Som jag nämnde, jag har sett massor med bilder och föreställt mig hur det skulle vara men det var så mycket finare, så mycket häftigare och så mycket större! Jag lovar att bilder kommer när jag fått tillbaka mitt förstånd. Just nu befinner jag mig i en bubbla, ungefär som nollningsbubblan förra hösten. Det finns bara det. Det här. Just nu. Och jag är ganska förvånad över mig själv som för tillfället är så pass klar i huvudet som kan uppdatera er med lite från mina första dagar. Det finns så mycket mer att säga men nu är jag så trött att jag somnar när som helst. Jag vågar inte luta mig bakåt mot kudden för då skulle jag antagligen somna mitt i denna meningen.
En sak innan jag somnar som jag har insett. Jag kommer aldrig kunna skriva om alla min upplevelser och jag vet inte när jag kommer ha tiden att uppdatera. Jag ska göra mitt bästa och välja ut de allra bästa delarna. De bästa minnena kommer finnas inom mig, och alla känslor som jag kommer känna här kommer inte kunna sättas ord på. Speciellt inte svenska ord, jag har redan börjat tänka på engelska. Och jag älskar det, amerikanska är så coolt!
Sååå underbart det låter!
