Min mormor skrev till mig här om dagen och frågade om jag hade lagt ner bloggandet, eller framför allt skrivandet var det nog hon tänkte på. Min mormor och morfar har länge tyckt att jag ska skriva en bok och har sedan skoltiden läst mina arbeten och noveller och upprepat otaliga gånger att jag borde skriva. Och jag gillar att skriva, men vad skriver man? Jag har ett långt dokument på datorn och har redan ungefär en halv bok, medan jag i huvudet har ungefär femton böcker (om inte mer). Det finns så mycket jag vill få ner att jag inte vet vart jag ska börja. Jag skriver ett litet stycke, kommer på något annat, börjar skriva ett annat lite stycke och till slut är det bara en enda röra med massa små stycken som inte har någon koppling. Eller koppling finns det, men det blir inte så sammanhängande. Det ser ut som i mitt huvud ungefär, alldeles för mycket innehåll för att försöka reda ut den oreda som råder. Jag skriver mest för mig själv, och framför allt om mig själv, vad jag känner, tycker, tänker och händelser som format den jag är. Det är ett försök att analysera och på något sätt kunna släppa saker. Får jag ner dem på papper kan jag lämna plats åt annat i mitt lilla huvud. Och det behövs, för där inne cirkulerar allt för mycket - allt från komplicerade känslor och tankar till värdsliga saker, så som vilken färgpenna jag ska använda till rubriker och vilken jag ska använda till underrubriker. Egentligen en helt obetydlig grej men som blir så stor för mig, värdsliga saker som jag gör till världens största grejer. Hur stor roll spelar det om jag skriver med en rosa eller grön penna? Egentligen? Ingen alls, och ändå kan en sådan liten grej ta upp mycket av mina tankar. Är det ett tecken på att jag egentligen inte har så mycket problem att tänka på eller saker att oroa mig för eller är det att jag har för mycket att tänka på att jag ersätter de jobbiga tankarna med sådana små värdsliga saker som just vilken färg jag ska ha på pennan? Jag vet inte. Dock vet jag att jag tänker alldeles för mycket, det blir ju uppenbart just i det här tillfället när jag inser att jag skrivit ett stycke text, som i vanlig ordning blivit ganska osammanhängande för att jag har för mycket att skriva att jag börjar på nya saker hela tiden. Haha, ja, det kanske finns en anledning till att jag inte har skrivit på ett tag. Jag har helt enkelt för mycket att skriva att jag inte vet vart jag ska börja. Nu har jag fått en liten början i alla fall, så mormor - nu kanske det kommer mera. Vi får väl se helt enkelt.