På tal om hur viktiga färgpennor är för mig och hur små saker kan bli stora så fick jag igår ett wake up call. Ett wake up call på vad som egentligen är viktigt i livet och vad vi borde lägga energi på. Igår insåg jag hur fruktansvärt viktigt det är att ta hand om varandra och hur fort livet kan vända. Hur fort en familj kan raseras och en vardag vända till ett helvete. En kille jag kände har gått bort och jag bara önskar att det fanns någonting jag kunde göra för att människor ska må bättre. Jag önskar att jag kunde dela med mig av den energi, glädje och positivitet som jag går och bär på! Ett leende gör så mycket, men det räcker inte alltid. Tänk tänk tänk om JAG kunde få bestämma hur livet ska se ut, om jag kunde bestämma över hela världen. Det är självklart att livet har upp- och nedgångar, det är en del av det hela och fanns det inte dåliga stunder så skulle det heller inte heller finnas bra. Då skulle vi inte veta vad vi skulle uppskatta, men ändå. Tänk om jag kunde bestämma att ingen i hela världen skulle må så dåligt att man hamnar så långt ner att livsgnistan försvinner. Med lite vilja och jävlar anammar går allt, men nej fan alltså. Det är så förbannat orättvist. Nu kan jag inte bestämma, och tyvärr inte styra världen heller, men jag har förmågan att dela med mig av mitt skratt, min glädje och min livsgnista. Om jag så bara kan få en människa att må lite bättre, om än så bara för stunden, så kommer jag vara nöjd. Gör det du med, ta vara på det viktiga runt omkring dig, det som betyder någonting, se det fina i saker, gå in med inställningen om att problem är till för att lösas. Ge ett leende till nästa person du möter, om det så bara är en främling på stan. Du vet aldrig hur mycket det kan betyda för den personen. Kom ihåg, livet är kul!! och motgångar gör medgångarna så mycket mer värda. Vi kanske bara måste omprioritera lite.

 

Mina färgpennor kommer fortfarande vara en del av mig, men mer som en kul grej än en livsviktighet.