Usch vilken dag det har varit. Kan inte säga att den har varit dålig eller att jag har varit på dåligt humör eller ledsen, men förbannad, arg och irriterad har jag varit. Som bara den. Men jag vet inte varför! Jag är så trött och förbannad på att människor som inte förtjänar det bara kan glida med på ett jäkla bananskal medan andra får kämpa hur mycket som helst. Jag har blivit sviken av människor som står/stått mig nära (vem har inte det?) och medvetet valt bort de människor som får mig att må dåligt. Men ändå, på något sätt, så kommer det tillbaka som en blixt ibland och jag blir så fruktansvärt frustrerad över att det inte verkar spela någon roll hur man beter sig. Ibland funderar jag på att bli likadan själv, inte vara så jävla ärlig, snäll och omtänksam hela tiden. Det verkar så mycket enklare, att komma dit man vill och få det man vill ha på grund av att man är så duktig på att ljuga och vet hur man ska gå till väga. Jag förstår inte!?! Jag förstår inte hur man kan MÅ BRA med att veta att man inte är ärlig, att man går folk bakom ryggen, att man sviker någon som man lovat någonting. Hur man medvetet kan göra tvärtemot trots att man vet att det gör ont i en annan människa. Sjukdom? Whatever, det spelar ingen roll! Man mår dåligt av olika saker, och jag, jag mår bra på grund av att jag står för vad jag gör, vad jag säger, vet vad jag vill och för att jag, som jag sa, medvetet har valt bort människor som jag inte mår bra av att ha i min närhet. Även om det är väldigt, väldigt nära familjemedlemmar eller "vänner". Alltså åh, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vill bara skrika, slå på något men än igen, jag vet inte riktigt varför. Det finns ingen speciell anledning och just det gör mig så arg och förbannad idag. Inser också nu när jag läser att det inte låter alls så argt som jag hade tänkt mig att det skulle göra. Hade tänkt mig att den här texten verkligen skulle visa att det inte funkar att försöka trycka ner någon som är ärlig och snäll. Snällhet. Det är uppenbart ganska lätt att utnyttja och jag är väldigt bra på att inte bry mig för det inte är någonting som jag känner att jag vill lägga min energi på. Och det är nog just det med, att jag inte bryr mig, som gör att det är enklare att försöka trycka på. Men en sak. Det funkar inte! Det gör inte ont i mig någonstans - det gör mig bara så fruktansvärt jävla arg. Och försöka på alla sätt, snälla come on, det kommer aldrig funka. Karma is a bitch och även om det går emot mig just nu så tror jag på att det i framtiden kommer visa sig. Vem som är ärlig och vem som inte är det. Vem som går att lita på och inte. Vem som kommer komma dit man vill på ett rätt och förtjänat sätt. Vem som kommer kunna sova om natten för att man, troligtvis med mer slit, vet att man är värd varenda framgång för att man kämpat för det och klarat sig igenom motgångar på rätt sätt!

 

Nej usch, vilket jävla pisshumör. Kunde inte ens lyssna på min vanliga pepp-lista på gymmet utan var tvungen att sätta på riktigt tung och hård musik. Jag lyssnar aldrig på sånt annars. Jag kör heller aldrig såna sjukt svettiga pass att jag var helt vit i pannan av torkat svett när jag kom hem, så något gott kommer det ju ur det här. Tack ni. Tack ni som får mig att bli av med min ilska på ett sjukt bra sätt, och som leder till att adrenalinkicken blir högre än någonsin. Ni får mig att vilja mer, lyckas mer och jaga mina drömmar 110xsnabbare. Just för att jag aldrig kommer tillåta mig själv att befinna mig i samma situation som er. Tack för motivationen!

 

Ilskan har runnit av mig medan jag har skrivit och jag har också insett att jag är så sjukt jävla stolt över mig själv som tagit mig dit jag är idag på ett välförtjänat sätt och att jag insett att jag är så trygg och stark i mig själv att det räcker med att bli lite förbannad och sen kunna släppa igen. Man behöver vara lite arg ibland för att hitta tillbaka till glädjen och tacksamheten. Ett nederlag leder till 100 framgångar, that's for sure!

 

Tack också till er underbara människor som alltid finns vid min sida, oavsett vad. Jag älskar er!