När jag var ute på min pw nyss kom jag att tänka på USA och att jag för tre år sedan precis hade kommit dit. I fredags, den 1 mars, var det ett år sedan jag sa hejdå till alla här hemma och satte mig på planet som tog mig till New York. Härliga, häftiga, mäktiga, fantastiska, bästa New York. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen, jag som skulle åka tillbaka väldigt snart efter att jag hade kommit hem har fortfarande inte någon inplanerad resa dit. Och så mycket som har hänt. Likadant som jag idag har vissa drömmar och tror att jag vet hur livet kommer se ut om tre år så hade jag redan en bild i huvudet om hur mitt liv skulle se ut efter USA. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta här, i en lägenhet i Kalmar, ha börjat plugga och trivas så otroligt bra med det. Jag har aldrig velat bo i Kalmar, har aldrig varit en Kalmar-tjej men se hur det kan bli! Det blir aldrig som man har tänkt sig, men har man drömmar ska man inte sluta kämpa för att uppfylla dem, det kanske bara blir en annan väg dit än vad man tänkt sig. Den vägen jag är inne på just nu känns helt rätt och jag är så tacksam för alla fina människor runt omkring mig som alltid får mig på bra humör på ett eller annat sätt. Och sen får vi inte glömma solen, som just idag har gjort mig superduperlycklig!