I eftermiddags tog jag en lång härlig promenad med en av mina saknade tjejer här i stan, Sara. Vi gick en lång runda och pratade innan vi bestämde oss för att laga lite mat tillsammans. Ingen av oss är speciellt bra på matlagning men vi lyckades ändå få ihop en väldigt god pasta carbonara! Cred till oss.. Efter ett par timmar av prat så traskade jag hem och har ikväll suttit och skrivit. Skrivit, skrivit, skrivit. Jag kommer in i sådana perioder ibland och har snart en hel bok att publicera (mormor och morfar - jag vet). Allt är en enda röra, och det finns varken en bra början, en sammanhängande historia eller ett ihopknytande slut. Min historia började den 23 september 1989 och kommer inte ta slut på mycket mycket länge. Allt däremellan är kapitel. Svåra och lätta. Glada och sorgliga. Lyckliga och hemska. På något sätt skriver jag för att bevara de fina minnena och för att bearbeta de jobbiga delarna. Jag tittar tillbaka och läser, och kan på något sätt lämna det där för att sedan gå tillbaka. Istället för att hålla allt i mitt huvud sätter jag det på papper för att få plats för nytt att tänka på.

 

Och med det säger jag godnatt och laddar för att komma tillbaka till skolan, jobb och träning.

Puss på er, sov så gott.