Jag tittar tillbaka och ler mot det som varit. Ibland är det ett sånt minne som får mig att skratta högt för mig själv, ett sånt där knasigt ögonblick, ett sånt där "hur tänkte jag?". Ibland ler jag av sorg. Om man kan göra det? Mot sorgliga och jobbiga ögonblick man gått igenom men ändå klarat av. Varje ögonblick gör en starkare. För varje dag som gå kommer man lite närmre ett mål. Drömmarna kan kännas långt bort, ibland kan man knappt urskilja dem medan de andra dagar är så nära att man nästan kan ta på dem. Livet är komplicerat, en ekvation som är omöjlig att lösa. Man ska nog inte tänka för mycket, utan just go with the flow. Ibland väljer man rätt. Och ibland väljer man fel..