Visst borde man lära sig någon gång.

2011





Låser upp dörren, slänger av mig skorna, känner mig ofräsh efter 12 timmars jobb (löning till på köpet=galet mycket kunder!) så sätter på duschen, så varmt att det blir imma på lägenhetens alla fönster, går runt och tänder alla lampor, drar upp persiennerna som jag inte hann med imorse, bäddar sängen (till vilken mening halv åtta på kvällen!?), ser diskberget i köket, stänger på vattenkranen, tar av mig jackan, går ut i hallen, hänger upp den och ställer iordning skorna som jag slängde av mig när jag kom innanför dörren, känner allt grus under fötterna, drar fram dammsugaren.

Stänger på tvn för sällskapets skull, tänder lite ljus för att få lite mysfaktor, går ut i köket igen. Plockar in matvarorna som jag lämnade på diskbänken, i kylskåpsdörren står en yoghurt med utgånget datum. Börjar rensa kylskåpet. Soppåsen blir full, måste tömmas. Ställer ut den i trapphuset. Har fått sms att svara på, ser att jag har dåligt batteri. Drar fram datorn för att kunna ladda telefonen. Sätter på musik.

Går ut i köket igen, plockar framstekpannan, häller i lite margarin. Men stänger inte på plattan.

Vattenkranen rinner, duschen rinner, maten måste i stekpannan och dammsugaren står redo för att suga upp gruset...


Vart börjar jag?



Kanske med att sluta stressa så jävla mycket?

... JA, JAG MÅSTE VERKLIGEN SLUTA STRESSA!






En timme senare sitter jag ändå i soffan, nyduschad, insmord, färdigdammsugad, färdigdiskad, med mat på bordet och ben&jerrys i frysen. Välkommen sköna fredag!









 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?