En dag förra veckan fastnade jag framför "efter tio" med Malou von Sivers. Det var ett repris-avsnitt, första gången jag såg det och en av gästerna var Åsa Hellberg. Jag hann bara se de sista minutrarna men jag fängslades med en gång, hon berättade om sitt medberoende till sexmissbruket som mannen hon lever med lidit av, behandlingen och hur de kämpade sig igenom det tillsammans. Idag lever de tillsammans, som särbos och hon har skrivit en bok om detta, Casanovas kvinna. Efter programmet gick jag direkt in och beställde boken, igår fick jag den och mindre än 24 timmar senare hade jag kommit till sista bladet. Det gick inte sluta läsa, helt otroligt vilken fänglslande berättelse, och även om jag inte själv levt med någon som är sexmissbrukare så kunde känna igen mig i så många känslor som hon beskrev. Rekommenderas starkt, och herregud vilken kvinna!



"Tillit. Det är ett vackert ord. Men vad betyder det? För mig? För andra? Menar vi samma sak?
Vad är det jag ska lita på? Och vem ska lita på mig?"

"Baserar vi vår förväntan gällande andra människor på våra egna tankar om tillit, eller får andra själva utgöra i vilken grad de går att lita på?
Är det våra egna önskningar om tillit som avgör om vi litar på någon eller inte?
"Så skulle i alla fall jag inte ha gjort mot dig", tänker jag ibland när någon gör något mot mig som går utanför den referensram som är min egen.
Jag undrar hur många gånger andra tänker så om mig?
Om tilliten till andra är baserad på mitt eget värderingssystem går det då någonsin att lita på någon annan egentligen?"

Utdrag ur Casanovas kvinna av Åsa Hellberg.