Ibland kommer man till ett vägskäl i livet, där man måste välja antingen den högra vägen eller den vänstra. Den högra kan se mörk ut med snåriga buskar och höga kullar medan den vänstra kan se ljus ut med blommande träd och strålande sol. Vilken väg väljer man? Den vänstra såklart, den ser ju enklast ut. Till en början ja, för vem vet vad som väntar efter 100 meter? Det man inte såg från skälet där man stod. Man står lite stressad och ska göra ett val, utan att tänka efter väljer man det som känns rätt just då. Det är klart att man gör det, men frågan är om man väljer rätt? Det som till en början verkade som den enklaste vägen kan i slutändan bli den svåraste, där man ångrar sitt val och tänker på hur det hade blivit om man hade valt den andra vägen. Det vet man inte, och man kommer aldrig få reda på det heller. Troligtsvis hade man tänkt samma sak även om man valt den andra vägen. Men om man nu står där, med det valet man har gjort, och man känner så hårt inom sig att det är fel. Hela kroppen signalerar och bara skriker fel fel fel. Har ni någonsin känt den känslan? Att man verkligen gjorde fel, det enda man kan tänka på är hur mycket man vill gå tillbaka och ta den andra vägen. Men det går inte. Hur mycket man än skulle ge så skulle det aldrig gå.

Förstår ni vad jag menar? Eller är det bara massa dumt svammel från mig nu igen?