I hans ögon ser jag mig. Ett djup jag aldrig har sett hos någon annan. Jag ser sorg, jag ser smärta, lögner, ett trassligt förflutet men jag ser också mycket glädje, lycka och hopp. Det som lyser igenom mest är en vilja. En väldigt stark vilja. Vi är väldigt lika på så många sätt, men också väldigt olika. Som hund och katt många gånger. Men de där ögonen, en ljusbrun blomma runt pupillen, som går ihop med det blåa. det gråa. det gröna. Allt inramat med en mörblå ring längst ut på ögat. Precis likadana. En kopia av mina.