then this thing turned out so evil, I don't know why I'm still surprised."






Lördagsmys med ton-ton. charmigaste tjejen.

Jag är en sommarmänniska. Ändå ut i fingertopparna. Men just nu kan jag inte låta bli att älska vintern. De här första dagarna när snön kommer. Det snöar och snöar och snöar. Det slutar aldrig. Helt vitt. Överallt. Visst är det fint? Tänk om det kunde hålla sig så, utan att bli blask. Såhär får det gärna vara för mig, åtminstone över jul.

Nu ska jag ut på en promenix, kände faktiskt att det lockade mer än gymmet idag. Efter 11 timmar på jobbet är det härligt med lite frisk luft!

"Håll mig hårt
eller släpp mig helt
men lämna mig inte bunden.
Värm mig med din kärlek
eller lämna mig i kylan
men låt mig slippa frysa hos dig.
Krossa väggen av glas mellan oss
eller måla den svart
jag ser dig men når dig inte.
Lägg nyckeln till dig i min hand
eller låt den försvinna i djupet av ett blågrönt hav
men inte glimma på botten av en bottenlös brunn.
Älska mig ärligt
eller låt mig gå
men bestäm dig.
Låt mig sedan, utan ett ord,
läsa i dina ögon...
ditt svar."

Nu sticker jag iväg, lunch någonstans står först på schemat sen ska jag spendera
hela eftermiddagen och kvällen med antonia medan hanna jobbar. MYSPYS.

"Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att leva livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
att se ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit"

Bowling, mat och dricka med mina konsumfavoriter. Trots mina ynka två strikes så vann mitt lag (tack vare att vi hade bengan med oss som hade ungefär dubbelt så många poäng som alla andra..) och räknar man inte med han som vann så kan man väl faktiskt säga att jag kom etta.. ;)
















mickis fina mickis, jag saknar våra måndagskvällar! dumma mig.

OLLLEEE! GALET BRA. SJUK LÅT. SJUK TEXT. SJUKT JÄVLA FINT!

Inga löften varar för evigt. När vi lovar något för evigt menar vi egentligen för tillfället.

Tisdag är min absoluta favoritdag i veckan. Lagom arbetsdag, 7 - 16.
Träning, simning och bubbel. Och självklart desperate housewifes och cougar town. Couldn't be better!

Jag älskar hennes röst, men låten är galet mycket bättre på spotify!

Jag har fyra guldringar som betyder väldigt mycket för mig, varje ring har sin egen historia. Jag tar aldrig av mig dem. Förrän i somras. När jag var tvungen på grund av jobbet. Jag la dem alltid i plånboken och tog på mig dem direkt efter att jag hade slutat. En dag var de borta. Jag har letat och letat och letat, grävt i varje garderob och skåp. Gått runt och grämt mig och drömt mardrömmar om det på nätterna. Jag har gett mig fasen på att hitta dem, tömt varenda jackficka och varenda väska, även de jag vet att jag inte har använt. Men utan resultat.

.. tills idag. Det fanns EN ficka jag inte hade letat i, en bröstficka på jacka jag knappt aldrig använder. En känsla sa mig att jag skulle kolla däri. Och gissa vad mina händer snuddade? Fyra runda guldklimpar! Ganska obetydligt för andra, men så betydelsefullt för mig. It's my lucky day today.

Låt mig presentera, mannen, myten, legenden. BON JOVI.
Vad kan man säga? Ord är överflödiga. This is love. This is life.

Lyssna till ditt hjärta.

Ikväll fick jag spontanbesök av tre fina tjejer. Först kom lillasyster ellen och ville ha fika (eller okej, det var mest jag som ville ha julfika..). Sen kom hanni och antonia, den ena ville leka med min telefon, äta pepparkakor och provsova mina nya säng. Den andra ville ha lussebulle och mat. Eftersom jag har faktiskt hittat en maträtt som jag aldrig misslyckas med så var jag ju tvungen att visa mina skills och slängde ihop lite. Lite ja vadå undrar ni. färdig pyttipanna.. de är jag grym på!

Det är sånt här man kallar vardagslyx, och nu ska jag krypa ner i sängen efter en lång och intensiv dag. Godnatt!

När jag var liten bodde jag granne med en jämnårig kille. Det var ju inte jättepoppis att leka med killar i den åldern men en dag kom han till mig och sa att de skulle få några vänner till familjen på besök. En familj som hade två döttrar, varav en var lika gammal som mig. Jag gick förväntasfull hela dagen då de skulle komma, jag var ju jättenyfiken på vad det var för tjej! Så kom dem, och tjejen, som hette Maria, och jag fann varandra med en gång. Vi hittade på en massa bus (våra mammor blev inte glada när vi lurade upp våra småsystrar på skoltaket..) och vi hade alltid lika roligt när de var på besök, även att det kunde ta månader innan de kom igen och hälsade på. Vi brevväxlade också, och jag har säkert hundra brev som mia har skrivit. Och det finns nog inte ett enda där hon inte nämner min bror Andreas (hon var nämligen lite förälskad i honom.. hur man nu kan vara det. haha). Mia är en sån person som man kan träffa efter flera år och känna som om det bara var två timmar sen vi senast sågs. Det är så härligt med sådana vänner! Hur som helst, förra lördagen när jag satt hemma frågade hon om jag hade lust att komma in till oskarshamn (oskarshamn, jag vet, det är 2 och en halv mil dit men ändå träffas vi så sällan!) och jag som inte hade något bättre blev inskjutsad av min bror sen blev det lite fix och utgång. Andra gången jag var ute där, och andra gången jag sa att jag inte kommer göra om det. Oskarshamn och jag klickar inte riktigt. Men det jag ville säga var att jag hade en väldigt trevlig kväll ändå, tack vare mia! Min mia mia :)  

Jag vet att jag skriver väldigt mycket om tankar och känslor, och att det ibland kan verka vara lite negativt och tråkigt. Jag är en väldigt positiv och glad människa egentligen, skrattar alltid och undviker gärna att visa när jag känner mig deppig och nere. Jag håller det hellre för mig själv och skriver sedan om det. För ni skulle veta hur mycket jag skriver som jag inte publicerar, texter som bara är till för mig själv att läsas. Kärlek tänker jag fortsätta skriva om. Och ibland är kärlek svårt. Ibland sårar den men jag ska försöka bli lite mer positiv. För ibland är ju kärleken faktiskt härlig också. De stunderna gäller det att ta vara på och gömma i ett litet rum i hjärtat för att ta fram och le över när man känner sig lite ensam och övergiven.

Jag fick en kort men ärlig kommentar på mitt inlägg om kärlek.

"K ä r l e k är när två människor finner samfärd och förståelse om varandras liv, då de båda också respekterar varandras yttersta vilja och samtidigt fysiskt attraheras av varandra i nuet."

Idag blev jag så julsugen att jag var tvungen att stänga på julmusik. Och då givetvis Mariah Carey, den här låten är min absoluta favorit jul låt.

Jag tänker på och saknar jultider som varit. Mysiga julaftnar, festliga juldagar och luciatider. Lucia ja, det är nog min favorit tid på hela julen. Jag har alltid varit med och gått lucia de tillfällen som funnits och jag minns speciellt ett år, måste bli år 2006, när jag gick i tvåan på gymnasiet. Vi hade bestämt oss för att ha lussevaka natten innan lucia ett gäng hemma hos en kompis. Men när jag blev framröstad till skolans lucia kom vi på att det vore ganska dumt att sitta uppe hela natten innan. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket jag skulle tänt eld på om jag inte hade fått någon sömn, haha. Hur som helst, just det året så höll de på att renovera i aulan där lucian alltid annars brukar vara, och det problemet fick vi lösa genom att gå lucia i matsalen. Jag kan nämna att taket är i glas och det är fönster överrallt, så att släcka lamporna hjälpte inte så mycket. Taket är så lågt också så att ljusen på luciankronan inte var många centimeter ifrån det så säkerthetsåtgärdena var fullt påtagliga. Mycket speciell luciadag som man inte glömmer i första taget. Och lussevakan? Den fick vi ta på luciadagskvällen. Ingen lyckades vara vaken hela natten, men jag kan stolt säga att jag var en av dem som slocknade sist (och nästan den enda som inte tog sovmorgon dagen efter.. haha). Vilka minnen man har va. :)

Ibland känns det som om livet är en film. Ni vet, där man står utanför och ser sig själv som huvudpersonen. Man ser allt dumt man gör, alla fel, och man skulle så gärna vilja kliva rakt in i huvudakten och fråga: Vad håller du på med?? Varför gör du på det sättet? Tänk efter. Du VET att du inte borde göra så. Det är så enkelt att stå och se på. Man blir så mycket klokare då, man vet vad man egentligen borde göra. "Enklare sagt än gjort". Ett av mina favorticitat som stämmer så jäkla bra. För visst är det så att det är mycket enklare att säga till andra vad de ska göra än att göra det själv. Man vet egentligen vad som är rätt och ser man samma situation på tv/film eller helt enkelt i sin omgivning, ja då kan man bara skratta åt det. Tills det slår en, det skulle kunnat vara jag. Så dumt ju. Så fruktansvärt dumt. Man inbillar sig att man är unik, att man är ett speciellt fall. Men sanningen kommer alltid ifatt en, och när den gör det, ja då faller man platt. Då inser man att man bara är en korkad tjej som trodde sig vara någon för någon. Att det var en film med ett dåligt slut, att huvudpersonen var en vek jävel som alltid gjorde allt för alla andra, men inget för sig själv. Det skulle jag vilja dissa.

Men dissar man något måste man också hissa något. Och det jag vill hissa ikväll är spontanitet. Jag hade inga speciella planer för kvällen då hanna ringde och frågade vad jag skulle hitta på och att jag gärna fick komma dit och äta lite mat. Visst, varför inte, tänkte jag. Hoppade i duschen och tog en promenad bort till dem där det bjöds på trerätters och vin. Sådana kvällar gillar jag. De är de bästa.

Vad är kärlek? Hur definierar den? Och när vet man att man verkligen är kär. Den största kärleken, vilken är den? Och nu pratar jag om k ä r l e k. Den man känner för en annan person. Är det när det pirrar i magen av minsta lilla tanke på henne/honom? Är det när man är sådär puttefnuttgulliga mot varandra och aldrig skulle säga något elakt? Är det när man aldrig bråkar och inte ens skulle komma på tanken att höja rösten åt den andra personen. Är det när man aldrig blir svartsjuk på varandra och bara kan skratta åt saker tillsammans? När man pussas och kramas hela tiden, och håller handen framför alla andra. När man inte bryr sig om vad andra tycker och man bara har ögon för varandra. Är det när man har det där perfekta förhållandet där inte en endaste liten sak verkar vara fel?

Eller kan man känna den största kärleken först när man har gått igenom många jobbiga saker tillsammans. Bråk, hårda ord, svek och saker som man aldrig trodde man skulle kunna resa sig från igen. Om man har klarat de saker tillsammans, är det först då man kan känna den starka kärleken att man inte kan vara utan en person? Man har på något konstigt vis växt ihop efter varje liten prövning och svårighet som har kommit fram. Ibland klarar man det, ibland inte. Klarar man det, ja visst fasen måste det vara en förbaskat stark kärlek då. Eller är det bara en inbillning? Har det istället växt fram till ett beroende?


Man kan nog inte fråga sig själv, vad är kärlek? Den frågan vi måste ställa oss själva är, vad är kärlek för MIG? Hur mycket är vi beredda att offra och hur mycket är vi beredda att kämpa? Inget löser sig själv, det är vi som måste göra förändringarna. Om vi bara vill tillräckligt mycket, om vi bara visar att vi kan, så går det. Frågan är bara, är det värt det?

JAG ÄR BEROENDE! Av clementiner.
Sätt en skål framför mig och de som ligger däri är slut inom en kvart. Jag skojar inte. Jag äter det som godis! Tusen gånger bättre att jag äter clementiner än godis ioförsig och genom alla c-vitaminer jag fått i mig har jag kurerat mig mot sjukdomar genom hela vintern! Det negativa? Man luktar så jäkla illa om händerna och för mig, som inte bara är beroende utav clementiner, utan också av att tvätta händerna, blir detta ett litet problem då det inte alltid finns möjlighet till det. I-lands problem, i know, men har man inga större problem så får man skaffa sig :)

Har precis klarat mig igenom 7 timmar på nya jobbet, gick superbra och jag känner på mig att det kommer bli kanon! Nu, medan jag fortfarande har energi har jag tänkt att ta ett par tag med dammsugaren och diska upp disken. Orkar jag ikväll så ska jag pallra mig till gymmet, om inte träning så iallafall ett par längden i bassängen. Kanoners!

Tänk att man får såhär mycket tacksamhet efter att ha jobbat på ett ställe och säger upp sig efter ett halvår för att börja hos konkurrenterna. Ingen tvekan om att jag kommer saknar mina arbetskamrater på konsum men jag ser med spänning och förväntan fram emot vad som komma skall.

Efter en promenad och lite mat så ska jag snart lägga mig i badet en stund för att sedan sova tidigt. Klockan är ställd på 6, och imorgon tror jag inte att det ska bli några problem att komma upp. Håll tummarna för att det går bra imorgon! Eller förresten, det behöver ni inte. Jag VET att det kommer gå bra! :) 

Godmorgon!
Vilket väder vi har, ioförsig är det inte värre än gårdagens då det regnade hela hela dagen och var en sån dag då det verkar som om solen aldrig går upp. Idag är himlen lite ljusare men det är ändå ruggigt och grått ute. Om hela sverige har fått snö kan väl vi också få det? Istället för regn och av snön blir det ju iallafall lite ljusare och enklare att gå upp på morgonen. För det är verkligen ett problem för mig, att komma upp på morgonen! Det spelar ingen roll hur många timmar jag sovit eller när väckarklockan ringer, det är alltid lika jobbigt att gå upp på morgonen. Men jag antar att jag förmodligen inte är ensam om det? 

Den här förmiddagen myser jag i soffan med tända ljus, varm choklad och mackor. Eller just för tillfället iallafall, har hunnit med lite städ och resten ska göras innan jag går till jobbet vid två. Lite tvättning var det mening att jag skulle hinna med idag också, men det är så dumt att man måste betala med femkronor för att få igång tvättmaskinen. Det funkar inte med tior och inte med enkronor. Eftersom jag är lite för lat just idag för att gå och växla till mig några femkronor så hoppade jag tvätten. Får bli imorgon.. Eller i övermorgon.. Eller helt enkelt någon annan dag!


Nu blev det ett sånt där inlägg ändå, där jag skriver om vad jag har för mig just för tillfället. Är det jättedumt eller är det bara jag som tycker att det låter fåning när läser det jag skrivit?

Hur som helst, slänger upp lite bilder från helgen!

Så här är det. Nu har jag skrivit ungefär tio inlägg och sedan raderat dem. Försöker på ett bra, intressant och roligt sätt berätta hur min dag har varit men det är alltid lika svårt. Antingen låter det töntigt eller överdrivet.  Så undrar ni vad jag har gjort idag så får ni gissa. En ledtråd - det är tisdag! Och vad är det då på tvn? Sen lämnar vi det där.

Ikväll lyssnar jag på bon jovi och drömmer mig bort. Till ställen där jag varit. Saker jag har gjort. Grejer jag vill göra och platser jag vill besöka. Det är så mycket som händer runt om kring mig nu och ibland skulle jag bara vilja pausa tiden, stanna upp och reflektera över allt som händer. Hinna tänka innan jag gör saker och ting. Det är lustigt att man aldrig kan känna sig riktigt nöjd och tillfredsställd, man strävar alltid efter mer. Jag borde vara nöjd, jag har världens (för mig) finaste familj, vänner jag vet alltid finns där oavsett vad, en fin lägenhet jag trivs i, snart nytt jobb som jag vet kommer passa mig om handen i handsken. Men ändå så fattas det något. Och nu menar jag absolut inte att jag är missnöjd med någonting, för det finns inget jag skulle vilja ändra. När det där något visar sig, så vet jag att jag kommer känna mig helnöjd. Frågan är bara när det händer, och vad det är. Det kommer visa sig, till slut kommer alla pusselbitar ha fallit på plats.


Efter att ha kommit en bra bit på bon jovi listan har jag hittat en låt som hamnade på favoritlistan.

Til we ain't strangers anymore

" It's hard to find forgiveness
When we just turn out the light
It's hard to say you're sorry
When you can't tell wrong from right
It would be so easy
To spend your whole damn life
Just keeping score
So let's get down to it baby
There ain't no need to lie "

" They say that time changes things,
but you actually have to change them yourself. "

Ibland blir jag bara sådär fånigt glad, att jag kan sitta och flina för mig själv utan att jag egentligen vet varför jag gör det och vad jag är så förbaskat lycklig över. Men är det inte rätt underbart att man kan göra det? Få pirr i magen utan någon som helst anledning och bara njuta av det lilla ögonblicket.

Varje gång jag hör denna låten blir jag sådär löjligt glad att jag kan se mig själv springa runt i lägenheten och fuldansa med en schampooflaska som mikrofon. Jag hejdar mig själv, för hur skulle det se ut? Jag lovar, händer det någon gång så ska jag filma. Hahah

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Antonias födelsedag!!

För ett år sen, lördagen den 7 november 2009, blev jag väckt klockan 4 på morgonen av att telefonen ringde. Jag visste innan jag svarade vad som hade hänt och det första jag möttes av var : Grattis moster!  . Min första fråga var om det blev en flicka eller pojke, och lika förvånad som jag blev när jag hörde vad det var, lika förvånad var mammas röst när hon berättade att det var en flicka. Vi som alla hade trott att det låg en liten Gabriel i den där magen, se så fel man kan ha! Det var en liten Antonia som låg däri, och inte vilken Antonia som helst. Världens bästa.

På måndagen den 9 november fick jag träffa henne första gången, ett litet litet knyte som bara sov och sov. Inte trodde jag vid den stunden att ett år kunde gå så fort som det här året har gjort. Inte trodde jag att det skulle gå så fort tills det att hon skrattade för första gången, satt upp för första gången, kröp första gången, ställde sig upp själv för första gången, och tog sina första stapplande steg. Jag är så glad att jag har fått vara en så stor del av hennes liv, varit med om hennes första år och haft möjlighet att följa hennes utveckling. När jag åkte iväg till USA var hon "bara" en bebis, nu är hon ett barn! Jag fick se henne le för första gången när de kom till Arlanda för att säga hejdå till mig, då grät jag. Jag förstod hur mycket jag skulle missa av hennes liv på den tiden jag skulle vara borta. Innan jag tog beslutet att åka iväg så tänkte jag att, det är bättre att jag åker medan hon fortfarande är så liten för då kommer jag inte missa så mycket som jag skulle göra om jag åkte senare. Det är nu jag förstår att jag inte skulle vara någonting för henne om jag fortfarande hade haft 4 månader kvar i USA. Hon hade inte vetat vem jag var, och jag hade inte känt henne på det sättet jag gör. Att en sån liten varelse kan betyda så mycket och ge en så mycket glädje som ingen annan kan. Det är rätt otroligt. Och hon vet inte ens om det själv, att hon betyder så mycket för alla omkring henne. Att alla beundrar henne så mycket och att hon har så många som älskar henne och skulle göra allt för henne. 

Idag blir hon 1 år. Ett helt år (!!). Så ett jättejätte grattis till mosters finaste lilla tjej! 
 
 

HAHAHAHA. Någon som är förvånad? Jag förstår inte! Varför ger jag mig ens in på att baka när jag vet att det alltid slutar på detta sättet? De som känner mig vet att jag verkligen inte kan laga mat eller baka, tro mig, jag skulle verkligen vilja men det går bara inte. Kan man inte ens lyckas med en omelett utan att det luktar bränt i hela köket, koka makaroner, steka färdiglagade köttbullar, göra ragger av färdig mix eller som i detta fall, en vanlig muffinssmet helt enligt receptet, ja då borde man nog börja fundera på att lämna köket åt någon annan. 

MEN, envis som jag är så ger jag inte upp. Idag gav jag mig fasen på att jag skulle lyckas hur mycket det är skulle krävas. Efter många försök, mycket pill, många timmar och ägg senare så började det äntligen likna något! 

(trumvirvel..)

TA-DAAA! prinsess minicupcakes till ett års kalaset imorgon :)


 

Här har ni mig precis just nu, all natural, precis hemkommen, avsminkad och klädd i mjukis. (ignorera den fula kanten på väggen, bor i ett gammalt hus och har en fin spricka under tapeten. alltså ingen dålig passning vid tapetseringen..)

Fredag är det idag också, vilket innebär obligatoriskt fredagsmys. Tacos, idol, ett glas vin och mys. Fredagar blir alltid lika bra, oavsett med vem man spenderar dem. Tss. 

Resten av kvällen är det youtube och jag och det som roar mig mest just nu är följande trio! Snacka om sköna killar, hahah.

För två helger sen så åkte vi iväg till Helsingborg på personalresa, vi var en tapper skara som åkte den första helgen men tack vare mina två vapendragare Mickis och Cissi blev helgen kanon! Mat och underhållning på wallmans salonger och när vi sist kvar stod och sjöng karaoke och de ville börja stänga lokalen redan halv ett så fortsatte vi vidare för att testa på Helsingborgs nattliv. Svettigt, varmt och hett men oj vilken kväll vi fick!

JAG KOMMER SAKNA MINA TJEJJER PÅ KONSUM!

"Have you heard the news today
I'm leaving town
I'm cashing out
This town's too small for me to stay
The time is now
I'm heading out

Baby, I still need ya
But if you stay
I'll leave ya
Cuz I gotta get away
And if I ever see ya
My heart is gonna bleed
But I'm leaving either way

My darling baby
This is a warning
Said that I'm leaving
On Monday morning
You'll get no answer
No use in calling
Because I'm leaving
On Monday morning"


Ute på lagret på jobbet är musiken som högst och när jag stod där igår så kom jag på att de kör sjukt många bra låtar på radion just nu. En som fastnat är monday morning, en riktig feel good låt som jag kan lyssna på hur många gånger som helst.

Jag älskar choklad. Och jag älskar pepparkakor. Tänk er dem tillsammans.. 
Någon som missat de nya ballerina? Pepparkaka med choklad emellan. MUMS!! :) 

Ballerina, clementiner och julmust. Tända ljus, en filt och lite mys. I år verkar julen komma fort..

på söndag blir världens bästa tjej 1 år (vart tar tiden vägen???).
efter allt mitt hemlighetsmakeri så vet jag att hennes mamma är väldigt nyfiken på vad det är i paketet,
och jag längtar tills jag kan visa er vad det är! :)