När jag var liten bodde jag granne med en jämnårig kille. Det var ju inte jättepoppis att leka med killar i den åldern men en dag kom han till mig och sa att de skulle få några vänner till familjen på besök. En familj som hade två döttrar, varav en var lika gammal som mig. Jag gick förväntasfull hela dagen då de skulle komma, jag var ju jättenyfiken på vad det var för tjej! Så kom dem, och tjejen, som hette Maria, och jag fann varandra med en gång. Vi hittade på en massa bus (våra mammor blev inte glada när vi lurade upp våra småsystrar på skoltaket..) och vi hade alltid lika roligt när de var på besök, även att det kunde ta månader innan de kom igen och hälsade på. Vi brevväxlade också, och jag har säkert hundra brev som mia har skrivit. Och det finns nog inte ett enda där hon inte nämner min bror Andreas (hon var nämligen lite förälskad i honom.. hur man nu kan vara det. haha). Mia är en sån person som man kan träffa efter flera år och känna som om det bara var två timmar sen vi senast sågs. Det är så härligt med sådana vänner! Hur som helst, förra lördagen när jag satt hemma frågade hon om jag hade lust att komma in till oskarshamn (oskarshamn, jag vet, det är 2 och en halv mil dit men ändå träffas vi så sällan!) och jag som inte hade något bättre blev inskjutsad av min bror sen blev det lite fix och utgång. Andra gången jag var ute där, och andra gången jag sa att jag inte kommer göra om det. Oskarshamn och jag klickar inte riktigt. Men det jag ville säga var att jag hade en väldigt trevlig kväll ändå, tack vare mia! Min mia mia :)