Här kommer den första uppdateringen som jag lovade er igår. Helgen innan min födelsedag åkte vi alltså iväg till Atlanta för andra gången, denna gång för att gå på festival. Jag, som aldrig i hela mitt liv varit på festival (förutom en timme på Hultsfredsparkeingen när jag var 17) var förväntansfull! Jag skulle aldrig åka på en festival i Sverige, där man bor i tält på leriga campingar. Nej fy, det är INTE jag. För att dra en parallell till hur Music Midtown är - tänk Summerburst. Här tältar man inte, utan festivalen hålls i ett festivalområde där man spenderar dagarna och kvällarna. Inte flera dagar på en skitig camping. Nu har ju jag ioförsig aldrig varit på en riktigt festival, så jag kanske inte alls vet vad jag pratar om. Det kanske är jättekul (och jätteäckligt)....
Hur som helst! Vi åkte på fredagen efter våra lektioner tillsammans med Maren (en norsk tjej) och hennes pojkvän Oliwer. De släppte av oss vid vårt motell då de själva hade bokat rum på ett annat hotell. Motellet finns det inte så mycket att säga om, mer än att det kanske var lite festivallikt... Atlantas troligtvis sunkigaste område med massor av uteliggare precis utanför grindarna. För grindar fanns det, och bra säkerhet med säkerthetsvakter så vi var trygga. Rummet var... usch. Det var tillåtet att röka där inne och jag trodde att jag skulle dö när jag kom in och förgiftades av röklukten. Jag brukar inte vara så känslig (eller okej, kanske lite) men det här var verkligen hemskt. Vi övervägde för en sekund att flytta men konstaterade snabbt att vi ändå inte skulle hänga på rummet mer än att sova där (vilket räckte nog för att röklukten skulle sätta sig överrallt). Vi gjorde oss därför iordning väldigt fort och promenerade den lilla biten bort mot festivalen. Det var så sjukt mycket folk!! Jag blev mest exalterad över alla food-trucks (mitt favoritprogram på TV handlar om food-trucks i USA... haha love food, eller?). Första dagen såg vi bland annat Iggy Azalea, Lorde och John Mayer. Det var grymt! Och jag, som aldrig varit i närheten av droger innan, känner efter den kvällen/helgen dessutom igen doften av gräs på lång väg... Här är det verkligen inget ovanligt att folk röker annat än ciggaretter och det sker öppet överrallt.
Vi stupade i säng efter en lång och rolig kväll och vaknade upp pigga och glada dagen efter. I jakt på brunch gick vi in mot själva centrum innan vi entrade festivalområdet för andra dagen. Det var så mycket folk att det var omöjligt att, för det första få tag i nån av sina vänner (för hög belastning på nätet), än mindre att stämma träff. Otroligt nog sprang vi på vår vän Sebastian och hans vänner, men det tog ingen lång stund förrän vi var ensamma igen. Hur man nu kan vara ensamma i ett folkhav med över 100000 människor... Denna kvällen såg vi bland annat Lana Del Rey och Bastille, som imponerade och verkligen fångade mig! Jag har inte lyssnat på dem så mycket innan men jag kommer definitivt göra det i framtiden. De var utan tvekan det allra bästa live-bandet och när de körde Pompeii som sista låt hade jag gåshud över hela kroppen. Det var epic! Sist men inte minst var det dags för festivalens största stjärna, som såklart hade sista spelningen - Eminem. Riktigt grymt att se honom då han faktiskt är en av de största artisterna som haft en lång karriär. Efter detta tänkte vi fortsätta ut på klubb tillsammans med de andra, men vi valde sängen och det var jag väldigt tacksam för dagen efter.
En riktigt grym pre-birthday helg med andra ord, och som lovat kommer här lite bilder!
Första dagen och redo för att se första spelningen - Iggy Azalea, hon som har gjort "I'm so fancy... lalala", ni vet.
Ingen vidare sångerska, men dansa - det kunde hon.
All rolig mat måste testas!
Finns det inga träd att krama när man är vilse, får man krama en trevlig stengubbe
I väntan på Lana Del Rey
Jag har fått så många nya bekantskaper här, varje dag pratar man med någon ny. Det är så kul!
Vår vän Sebastian, jag och AnnisBananisen
Börjar fyllas på med folk inför spelning... Alltså, det går int ens att beskriva hur mycket människor det var. Speciellt på Eminems spelning, området var så himla stort och det var verkligen fullproppat med folk!
Frusen banan doppad i choklad lät ju gott tänkte vi... Jag tror de ser det som ett skämt, hahaha! Vi dog av skratt när vi fick dem.
Helgen avslutades på bästa sätt med största portionen amerikanska pannkakor med jordgubbar och såklart - sirap och smör. Jag var så mätt att jag inte trodde att jag skulle kunna gå därifrån. Men det var det värt, efter alla våra havregrynsfrukostar (som jag iofs älskar och inte skulle kunna vara utan)!
En uppdatering klar, ett par kvar. Men nu är jag på banan igen! Tjoho :)
