Inatt så drömde jag att jag kom hem. Det var julafton och alla var hemma hos min storasyster för att fira. Jag öppnade dörren och kom inrullandes med en rosa cykel, en likadan som min egna. En stor damcykel. Det var min julklapp till Antonia, hon hade hunnit bli så stor medans jag var borta att hon nu kunde ha en lika stor cykel som moster Jonna. Jag rullade förbi alla andra och in i vardagsrummet där lilla Tonnis kom och slängde sig runt halsen på mig och kramade mig hårt hårt. Då kom mina tårar. I det ögonblicket förstod jag hur mycket jag hade saknat henne och att jag faktiskt hade henne i min famn nu. Sen vaknade jag och det kändes som om hjärtat hade stannat. Det kändes så tomt och som om det inte riktigt var där. En månad kvar, sen är de båda två äntligen där i min famn igen, mina älskade små prinsessor.

 

Anledningen till att jag började tänka på det just nu så mycket är att jag hittade dessa bilder, här var inte lilla Antonia stor. Lilla pluttan, så go!