En regning tisdag på universitetsbibliotket. Klockan är 14.12 och det är officiellt 48 minuter kvar till tre-fikat. 48 minuter som antingen kan springa på i en rasande fart eller gå så otroligt långsamt. Det går aldrig så långsamt som när man längtar till rast och fika. Jag har ioförsig, till skillnad från mina gruppmedlemmar, redan tagit lite rast och i brist på annat (efter att ha blivit uppdaterad på både instagram och facebook) klickade jag mig in här för att uppdatera er med ett inlägg. Om 48 ynka minuter som jag nu spenderat 2 av. 46 minuter kvar alltså. Och just idag, just nu. Så känns det så himla långt dit.

 

Och nu, efter att ha delat med mig av min bloggaddress till mina vänner, skrattat lite grann åt gamla bloggnamn och erkänt att jag på en bild var tvungen att ha med två vinglas (trots att jag egentligen var själv och bara behövde ett), så har det gått ytterligare tre minuter. Och om tiden fortsätter i samma takt så är det snart bara en halvtimme kvar till tre-fikat. Och vilket roligt fika jag har då, kesella, keso, hallon och blåbär. Det kunde ju varit en roligare tisdag. En kanelbulle-tisdag kanske. Eller åtminstonde en chokladboll. Nej men jag gillar mina hallon. Och min kesella.

 

40 minuter kvar.