IF YOU'RE DREAMS DOESN'T SCARE YOU, THEY'RE NOT BIG ENOUGH
2012
En av mina största drömmar och stora mål har alltid varit USA. Jag har drömt om USA så länge jag kan minnas, och vet att jag vill bo där. Iallafall för ett litet tag. Jag kom dit som au pair, olyckligtsvis var det inget för mig men jag fick spendera en tid i det stora äpplet, men det räckte inte. Det gav mig bara mersmak och jag vet att en dag - då ska jag tillbaka.
Man måste vara lite rädd för sina drömmar, man måste våga drömma stort och faktiskt intala sig själv att man kan nå allt bara man kämpar tillräckligt mycket. Det kan vara stora mål, men det kan också vara små. Jag hade som mål att våga göra någonting jag ville utan att tänka så mycket. Jag började plugga, trots att jag blev erbjuden en fast heltidstjänst. Tog CSN-lån och blev en fattig student, men det är absolut inget jag ångrar. Det steget jag tog har inte bara gjort mig till en storstadsbo som studerar utan också till en starkare, mer självständig och gladare person. Det var länge sen jag trivdes så mycket med livet som jag gör just nu. Även att det finns dåliga dagar, för alla har dåliga dagar, så är de flesta dagar helt otroligt bra och jag stannar ibland upp för att bara tänka på vad jag faktiskt har, just nu. Jag har kommit fram till att man måste vara lite ego och inte tänka så mycket på vad alla andra tycker och tänker. Göra någonting för att man själv vill det, inte för att någon annan vill det.
Men. Det var ju inte det jag tänkte skriva om egentligen, är konstigt att man alltid ska komma in på massa sidospår. Det jag egentligen funderade över ikväll var drömmar och mål. Ju fler mål man når desto fler sätter man upp. Och dem blir högre för varje gång. Jag tror att det är bra, finns det inget att kämpa för tror jag att man har svårt för att se lyckan i det man gör, och att varje litet steg man tar är ett steg på vägen mot det slutgiltiga. När jag väl bor i USA, för jag vet att jag kommer göra det, så kommer jag ha satt upp något nytt mål. Utan att ens tänka på det. Det är lustigt, men ändå faschinerande hur olika vi alla är. Vilka olika drömmar vi har och hur vi tänker för att uppfylla dem. Vilka drömmar som är värda att kämpa för och vilka vi ger upp. Det där med att ge upp, jag tror det handlar om att vara lite lat. Eller så är det målet eller den drömmen helt enkelt inte så viktig för oss.
Jag vet vad jag har för mål, men inte riktigt hur jag ska göra för att nå dem. Jag vet också vad jag har för drömmar, men inte riktigt hur jag ska göra för att uppfylla dem. Varje dag ger mig något nytt och jag ser nya möjligheter. Stegen kommer komma längs med vägen, men jag fortsätter drömma.
Drömmar är viktiga för oss. Och kom ihåg - att du är den viktigaste personen i ditt liv. Det är också bara du som kan se till att ditt liv blir precis som du vill. Så låt ingen annan bestämma, you're the boss.
New York 2010
"det är inte målet här i livet som ger oss lycka, det är vägen till målet som gör det."