Min storasyster tror inte längre att jag tycker om henne...

Vi jobbar ihop och träffas varje dag. Vi kan sitta bredvid varandra utan att säga ett ord och ändå veta att den andra finns där. Vi stöttar varandra. Genom allt. Och vi vet att den andra alltid finns där. Hon har sin familj, men jag har nästan blivit en del av den. Hänger hemma hos dem och känner mig ibland i vägen. Säger att, "men jag behöver ju inte alltid vara här". "Nej nej, men det gör ingenting. Vi ska ju ändå äta och det behöver du med. Och sen är det ju bb också!" (jag har inte femman). Hon vill alltid alla andra så väl och tänker nog ibland lite för lite på sig själv. Nu är det så att jag inte varit där på hela veckan, och hon ville att jag skulle komma ikväll och hjälpa henne lite med att måla deras gästrum. Klart jag ställer upp, hon är ju världens bästa!