When you call my name, it's like a little prayer
2011
I DID IT!!!!!!
Jag hade tippat på att vi skulle gå i mål 3.52. Vi gick i mål 3.51.51. Måste säga att ibland så överträffar jag mig själv. Haha. Sista spurten började vi med favoritlåten för stunden som jag nämnt, fuckin perfect. Då blev jag så jäkla taggad att jag pressade mig själv som aldrig förr de tio sista minutrarna. Det var en galet stolt tjej som hoppade av cykeln efter nästan fyra timmar. Det är så skönt att vara igång med träningen på riktigt igen och veta att man klarar av såna saker som jag innan trodde att jag skulle dö av.
Jg log hela vägen hem, dels på grund av att jag klarade det men mest på grund av vädret. Så himla underbart! Kan knappt vänta efter våren, och om fyra veckor är jag i milano. Sitter om ett par timmar på san siro och kollar på zlatan. Resten av dagen ska jag bara njuta, ska sätta mig i solen och fortsätta med min bok och hinna med en prommis också. Det där städet jag inbillade mig att jag hade blundar jag för (typ två tallrikar att diska.. haha).
Imorgon är en ny vecka, men idag är det söndag - utan söndagsångest.
Nämde jag att jag är lycklig??
Vi är stolta över att vara dina morföräldrar.Puss.