Jag tror att jag sagt det innan, men det är värt att sägas igen - en av de bästa sakerna med att plugga är utan tvekan att den där fruktade söndagsångesten aldrig infinner sig på samma sätt som när alarmet ringer klockan 5 på måndagsmorgonen för en hel dags jobb. Nej, jag törs nog säga att den aldrig infinner sig! Nog slås man som student ungefär var fjärde vecka av tentaångest men den är av en helt annan grad...

 

Idag är det strålande väder och jag har min sista lediga dag på "jullovet"! Veckan avslutades igår med trerätters, ett glas vin och film och började idag med en lång tvåtimmarspromenad runt hela stan och längs med havet ute på Stensö. Härliga, fina Kalmar! Fåglar som kvittrar, bitande kyla men ändå vårkänslor.. Dagar som denna uppskattar jag verkligen staden trots att längtan någon annanstans alltid finns där. Jag tror aldrig att jag kommer sluta längta efter nya platser, men också det är en charm i sig. Att ständigt vara nyfiken på att bo på andra ställen, uppleva nya vägar att gå på och nya hav att se.

 

Och bara för att jag kan, så ska jag nog ta en sväng runt Svinö också, men det blir nog med joggingskorna istället. Med tanke på förra årets skador i knä och benhinnor har jag bestämt mig för att börja ännu lugnare med löpningen i år, hur tråkigt det än är så är det ett nödvändigt ont för att gardera mig och förhoppningsvis kunna klara av nåt lopp eller två innan sommaren är slut. Det blir eftermiddagens projekt...

 

 

 

 

 

 

 

 

Att vara både storasyster och lillasyster är det bästa men kan vara, men inte alltid så himla enkelt. Att vara storasyster innebär att man får bestämma, eller får och får, en sorts oskriven regel som iallafall vi i min familj gick efter när vi var små. Idag är vi väldigt bra vänner allihop, och min storasyster har väl kanske insett att det inte är så kul för lillasyster att välja vilka roller hon får vara och inte vara när man sätter upp shower. För det gjorde vi väldigt ofta, vi, 6 syskon, var ju en perfekt uppställning till att ha musikaler och konserter, trots att minsta lilla sladdisen Benjamin kanske var lite för liten för att vara med alla gånger. Men att sätta upp shower kräver en regissör, vilket på något konstigt sätt alltid lyckades bli storasyster Hannah. Igår så gick musikalen The sound of music på TV och det fick mig att tänka tillbaka på när vi satte upp den showen hemma, igen och igen och igen. Sedan tvingade vi släkten att plåga sig igenom ytterligare en likadan musikal... En svensk version har gjorts av den här musikalen med Carola och Tommy Körberg och för er som inte vet vad den handlar om så handlar den om familjen von Trapp, som består av en pappa (Tommy Körberg) med sina sju barn och guvernanten Maria (Carola) som kommer till familjen för att ta hand om barnen. Gissa vem som fick vara Carola? Och vem som tvingades vara Tommy Körberg? Medan småsyskonen fick agera barnen. Ja, lätt uträknat. Jag fick alltså spela pappan och även  ibland den äldsta systern i syskonskaran von Trapp (tack Hanni). Vi pratar ofta om det här och någonstans har det nog satt sig lite, då jag varken fick vara Carola eller lucia i våra årliga luciatåg. Jag fick vara tärna - varenda eviga år! Gissa om jag var glad det året som Hannah var utomlands vid lucia och jag äntligen fick vara lucia! Haha, ja det är inte alltid lätt att vara lillasyster men jag älskar det och jag älskar min storasyster. Även fast hon än idag gärna skulle vilja styra och ställa lite. ;) Men jag antar att det är det som är charmen, jag i min tur styr och ställer säkert lite i min roll som storasyster. Men allt är av kärlek, för att vi bryr oss så mycket om varandra och har ett band som ingen någonsin kommer kunna bryta!