Nu har blogg kommit ut med en app så kan man äntligen blogga från iPhone!

Jag sitter och letar höst/vinterskor och har precis hittat en nytt favoritsko-märke! Jag som bara behöver ett eller två par nya vinterskor i år.. Hur ska jag kunna stå emot?!

http://www.sixtysevenshoes.se/products-page/



Bara ett par av fovriterna, ROBIN laced.

Vilken underbar dag det är idag! Man skulle nästan kunna tro att sommaren inte är över, om det inte vore för kalendern som snart visar oktober. Strålande solsken men gissa vem som jobbar hela dagen? Är bara hemma en snabbis nu på lunchen, mest för att få komma ut lite. Man får passa på, även om det bara är för en stund. Kom ihåg, det är det lilla som gör det stora.

Jag måste boka en resa. Snart! Milano i våras var en underbart, men nästa gång jag åker någonstans hoppas jag att det blir tillbaka till lovely NY. Har så mycket kvar att se där!

Igår var det verkligen ingen bra dag, vaknade med migrän, kom till jobbet lite senare och stora fröken radovic frågar mig; "vad har du gjort? är du bakfull eller?" Dagen slutade med att lilla fröken radovic springer utan blöja och ställer sig och kissar i min sko.. Allt som hände där emellan behöver jag inte ta upp. Nej, jag glömmer helst gårdagen. Den hade vi lika gärna kunnat hoppa över.

Idag är det onsdag och jag vaknade av min favorittjej. Det är egentligen min lediga dag men jag har tagit ett extrapass så är alldeles strax på väg till jobbet. Håller tummarna för att denna dagen ska bli bättre, gör det ni med!

Tisdag, jag älskar dig!! Inspirationen flödar och allt går min väg idag. Vilken underbar jävla dag!! NOT. Vilket skit.

Jag hatar känslan av att känna mig beroende av någon annan, att klättra på väggarna så fort jag blir lämnad ensam. Jag hatar att vara ensam, det kryper i hela kroppen, men ändå är jag väldigt bra på att vara ensam. Väldigt bra på att vara lat och inte ta tag i det. Jag är väldigt bra på att isolera mig, väldigt bra på att jobba för mycket, väldigt bra på att inte ha tid för vänner och familj, och väldigt dålig på att höra av mig till mina nära. Jag har förlorat mycket och många på grund av det. Stor cred till de som stannar kvar ändå, som fortfarande bryr sig trots att jag inte hör av mig på flera månader. Som tar emot med öppna armar om jag skulle falla. Sen är jag väldigt bra på att ta på mig för mycket också, tro att allt är mitt fel. Väldigt bra på att tänka för mycket och bilda felaktiga bilder i huvudet. Rita upp saker som jag går och blir irriterad för, ibland tror jag att jag är knäpp. Undrar om det bara är jag som gör så. Får för mig saker och blir arg och ledsen? Saker som kommer från tomma intet. Familjen finns alltid där, jag kan åka hem till mamma om jag vill det, jag vet att jag alltid är välkommen hos mina syskon, men ändå. Man kan känna sig så ensam även när man är omringad av människor. Sen kryper det i kroppen om det är för mycket folk runt mig också. Om jag blir som en grå prick, en liten plutt i en stor massa. Då blir jag stressad, för vem ser mig då? Antingen är jag väldigt udda som tänker såhär eller så är jag bara ganska normal, bara att ingen annan nånsin pratar om det. Vad tror ni?

"The person who tries to live alone will not succeed as a human being. His heart withers if it does not answer another heart. His mind shrinks away if he hears only the echoes of his own thoughts and finds no other inspiration"

Hur tänkte jag när jag skulle jobba till två, ha kalas vid tre och inte har förberett någonting? Sköt upp städning, diskning, handling och bakning. Och jag som är såå bra i köket som knappt kan koka vatten. SOS LILLASYSTER!!

"Godmorgon Pia!! Vet du vad det är för dag idag?!"
"Ja, fredag?"
"Ja såklart, men vilket datum??"
(Pia kollar kalendern) "Den 23e?"
"Jaaaa och vad betyder det??"
"Jag vet inte?"

"Det är ju min FÖDELSEDAG såklart!!!"

Jo så är det alltså, för 22 år sen, klockan 05.19 föddes en liten tjockis på nästan 4,5 kg på Kalmar BB. Och lika kul som jag tyckte det var att fylla år när man var liten, lika kul tycker jag det är nu! Även att man inte får frukost på sängen och sång längre så har jag blivit mycket firad redan ändå. Blommor och choklad på jobbet och presenter redan igår till och med. Lycklig tjej :)


    

En grym träningsvärk i magen har jag fått av min lillasyster. Tack Ellen, tack. Och lite extra träningsvärk i rumpan gav jag mig själv i present igår. Är väl bästa presenten i längden men fan vad ont det gör nu :)

Det är fredagen den 23 september!

Dags att svettas lite. Träning står näst på schemat denna lediga dag. Hej gymmet!

Vi två har spenderat morgonen till att mysa i sängen, kollat på youtube-klipp (det är bara erik saade som gäller för den här lilla damen. "saade saade!!") och gjort oss fina inför dagis-foto.

Jag älskar att börja veckan såhär! Ett långt arbetspass, ett tungt träningspass, lite bubbelbad och sen nedvarvning hemma i soffan med god kvällsmat och bra program på tvn. Speciellt efter en ledig helg. Då är man verkligen igång inför veckan. Jag kommer somna gutt ikväll. :)










Hahahaha alltså jag dör varje gång jag ser denna bilden. I lördags var vi och bowlade med jobbet och antagligen är denna bilden bara rolig för oss som var med. Hahaha sjukt kul iallafall :)


Imorgon är det heldag, 7.30-21.15, så nu ska jag borsta gaddarna sen krypa ner i sängen med prison break. Sov så gott!

Och så var det måndag igen. Har kickat igång veckan med jobb sen 6 imorse och nu är jag på väg ner till vattenpalatset för ett pass vattengympa. Har lite tid innan så tänkte springa ett par kilometer. All in - Ska det va så ska det va!


En söndagssliten jonna..

Inatt låg jag vaken länge innan jag somnade. Låg och funderade och somnade nog till slut av ren utmattning. Imorse så vaknade jag pigg som en lärka med inställningen om att allt löser sig. Gick till jobbet med en överdrivet positiv attityd och vilken bra dag det har varit! Jag har haft en massa energi och idéer. Vad man har för inställning är så viktigt, visst kan man inte vara på topp jämt men en litet leénde, även om det inte känns i hela kroppen, kan man ändå försöka klistra på de dagar då allt känns skit. Då uppfattas du ändå som en glad och positiv människa. "Ett leende betyder inte alltid att du är glad, utan att du är stark nog att le även när det gör ont."

Inte för att jag har något att må dåligt över idag, idag är jag faktiskt väldigt lycklig!

Lyckos mig som har en extrafamilj! Pratar såklart om min syster Hannah. Ikväll var hon och jobbade, Antonia hade somnat, Andreas lagade mat och jag låg i soffan och kollade på Bonde söker fru. Haha, älskar det. Jag är verkligen ingen ensam-människa, det kan vara jätteskönt ibland men oftast blir jag jätterastlös och deppig av att sitta ensam hemma i min lägenhet. Även att det vi gör när jag är där sitter med varsin telefon och utmanar varandra i wordfeud. Andreas vinner, alltid... Jag som trodde jag var bra på det där. Att jag sen inte hade fattat vad de där bokstavskombinationerna betydde och att man fick mer poäng av det är ju en annan femma. :)


Ja, ni ser ju...

Långpromenix ut till oknö och tillbaka, skönt att för första gången på flera veckor kunna gå mer än några hundra meter utan att bli så trött att jag nästan tappar andan. Den långdragna sjukdomen är på väg ur kroppen och istället har en dunderfökylning smugit sig på. Funderar på vad det är för fel på mitt immunförsvar men är ändå glad att jag "bara" är förkyld. Nässpray, halstabletter och te med honung så SKA jag vara frisk som en nötkärna till nästa vecka! :)

Det allra bästa med lediga söndagar är att man kan sova hur länge man vill, fixa mysfrukost och sen gå och lägga sig igen. Att mormor och morfar bjuder på middag gör det inte sämre och prison break maraton hela kvällen i fint sällskap är mer än bra. Nu ska jag hoppa ur myskläderna och dra på mig täcket. Nattinatti!


Milano april 2011.

NEW YORK MARS 2010.

Minns 11 september 2001 som om det vore igår. Jag var elva år och hade precis kommit hem från skolan när pappa satt framför tvn och kollade på vad som hade hänt. Farmor skulle hämta mig för vi skulle på bio, Vingar av glas. Det var svårt att koncentrera sig under filmen och när den var slut köpte vi med oss pizza och åkte hem till pappa igen för att fortsätta följa tragedierna. Förra året var jag där och det går inte tänka sig hur det var den hemska dagen, att det har stått två torn där som samma dag rasade och begravde hundratals människor. Det är ofattbart. En tanke till alla offer och dess anhöriga.

Det är alltid lika roligt att servera på bröllop! Sån lycka och sån total glädje. Även att man inte känner brudparet så glädjs man med dem och får tårar i ögonen av alla fina tal. Jag längtar tills jag gifter mig och får vara sådär fin! :)

Bra jobbat Jonna att trycka i dig ett helt chokladbragopaket efter jobbet!! Kan skylla på lördagsgodis? Fast iofs så är varje dag lördag för mig nu för tiden. Haha, fan det är inte bra det här alltså.

Träning har alltid varit en självklarhet i mitt liv, sista året på gymnasiet tränade jag som mest. Då var det både innebandy, fotboll, skolgymnastik och gym. Och löpningar och minst en timmes powerwalk varje dag. Vad hände med det? Jag vill gärna tro att jag fortfarande är sjutton, väger strax under 50 kg och har storlek 25 i jeans. De senaste tre åren har jag både haft galna träningsperioder och oförskämt träningsfria perioder när jag jobbat för mycket och inte "hunnit" träna. Jag har varit sjuk ofta senaste tiden och har man då väl kommit igång med träningen bryts man liksom med lite av att inte kunna träna på några veckor och sen är man där igen, hur kommer man igång?! MOTIVATION OCH VILJA.

Jag skrev det precis efter semestern att nu skulle jag komma igång igen, sen kom den där jäkla sjukdomen som fortfarande håller i sig. Då blir man lite opepp och omotivierad. En vecka till, sen får jag köra igång. Hade tänkt beställa lite nya snygga träningskläder så blir det säkert mycket roligare!

Sen behöver jag peppning!! Hjälper ni mig?


Hur som helst! Är bara hemma en snabbis mellan jobben för att äta lite och byta om. På med serveringskläderna och sen är det dags för bröllop!

Känslan av att krypa ner nyduschad i en nybäddad säng.
. . . av att vara sådär härligt slut i hela kroppen.
. . . av att veta att klockan inte ringer förrän vid halv nio.

Längtan efter . . . FRUKOST!

Sommarfavorit 2. Turkietköp.

Sommarfavorit 1. Göteborgsfynd. 

Antonia säger godnatt!

Okej, lite kul såhär en fredagskväll kan jag ju iallafall bjuda på!












ALANYA JULI/AUGUSTI. Herrejösses vilka leénden! :)
Kommer nog mer bilder så småningom.

NÅGON SOM HAR SETT MIN ORK? ELLER LITE ENERGI FLYGA FÖRBI?


Jag är så, ursäkta, jääävla trött. Har ingen energi överhuvudtaget, kan ta som exempel att jag för ungeför tre timmar sen spolade upp badvatten, men fortfarande inte orkat klä av mig och hoppa i. Tycker det är jobbigt att gå i trappan, att gå upp på morgonen, fixa nåt att äta, tycker till och med att det är jobbigt att sitta i soffan och behöva räcka mig efter tvdosan. Eller sitter gör jag inte, jag ligger, med täcke och kudde.

Fast det finns ju en anledning till allt detta, tror jag iallafall. Jag blev sjuk för två veckor sen och har ätit antibiotika mot halsfluss. Legat hemma i en och en halv vecka med skyhög feber och inte kunnat äta på grund av smärtor i munnen/halsen, inte bara på grund av halsfluss (det var egentligen inte det som fick mig att åka till sjukan) utan även ett par envisa visdomständer på g och hela tungan full av blåsor som såg ut som stora, öppna, variga sår. Ja, fy helvete vad ont det har gjort.

Hur som helst, har förhoppningsvis blivit av med sjukdomen men fått en allergisk reaktion av medicinen (har aldrig i hela mitt liv ätit antibiotika eller ens knappt behövt gå till doktorn förutom en gång då jag skurit mig under foten på en sten..). Fått en massa utslag och doktorn säger inget mer än att det kommer lägga sig och att energin kommer komma tillbaka. Ta det lugnt i två veckor, endast korta promenader. Ja men det är ju väldigt lätt med ett jobb där jag lyfter ton varje vecka och jobbar 11 timmars pass!! Och jag som vill komma igång med träningen. TVÅ pass hann jag med innan jag blev sjuk. Nej usch, vad jag är bitter. Och jävligt känslig. Skulle kunna börja gråta för vilken liten petitessgrej som helst. Och det jobbigast måste väl ändå vara när man VILL göra massa saker, men inte kan för att man inte orkar! Har en ouppackad väska här hemma, fick höra att det var på grund av lathet den fortfarande är sån, men allvarligt - jag orkar inte.

Var bara tvungen att klaga lite, skriva av mig. Blä. Nästa gång blir det positivt. I promise!



Nu är det fotboll på tvn och jag trycker i mig godis och popcorn efter tre veckor utan. BARA för att jag tycker synd om mig själv. Haha, fan vilken självdiciplin man har..