Inatt har jag övernattat på en madrass hemma på mammas vardagsrumsgolv, det är så man får ta det när man bor i resväskor (fortfarande, jag vet). Detta har dock resulterat i ännu ärre nackvärk, en sån där värk som skulle kunna leda till migrän så nu knaprar jag piller i hopp om att kunna stoppa det innan det kommer för att stanna. Vaknade imorse av att mamma hade satt igång med stort bullbak, (barndomskänsla!) så jag pallrade mig upp och åt lite frukost innan jag var och hälsade på på gamla jobbet för att fixa lite papper och sådära. Anledningen till att jag är hemma i blomstermåla och hälsar på är för att jag ska på storslagen musikal ikväll! Min lillebror och hans klass har sin årliga musikal och det känns som igår som vi var och såg när de satte upp Mamma mia. Och mamma mia var just var det var, så fantastiskt roligt och jag skrattade så jag grät den gången! Vilket leder till att
 förväntningarna inför kvällen är höga :)

Nu har jag placerat mig i soffan med en tidning och väntar på att klockan ska bli fyra. Då har jag nämligen dejt, spännande va?

Ska ta maassor av bilder som jag kan visa ikväll! Tills dess..
Kärlek.

I lördags kröp denna lilla dam sina två första steg, i söndags lärde hon sig vinka och igår fyllde hon hela sju månader. Stor tjej nu! Och ja, jag är fortfarande en lika stolt moster som jag var natten den 7 november 2009 :)

Dagens låt,
Jousha Radin - I'd rather be with you


"Sitting here, on this lonely dock
Watch the rain play on the ocean top
All the things I feel I need to say
I can't explain in any other way

I need to be bold
Need to jump in the cold water
Need to grow older with a boy like you
Finally see you are naturally
The one to make it so easy
When you show me the truth
Yeah, I'd rather be with you
Say you want the same thing too

Now here's the sun, come to dry the rain
Warm my shoulders and relieve my pain
You're the one thing that I'm missing here
With you beside me I no longer fear

I need to be bold
Need to jump in the cold water
Need to grow older with a boy like you
Finally see you are naturally
The one to make it so easy
When you show me the truth
Yeah, I'd rather be with you
Say you want the same thing too"

Det finns så små saker som kan göra mig så lycklig och glad (lika små som kan göra mig fly förbannad och ledsen), som att ha en tjejkväll i city med storasyster. I lördags blev vi inskjutsade till Kalmar för att se på bio (gissa tre gånger vilken?) och äta lite mat. Vi hann också med ett par glas vin och en sväng till krögers där vi fastnade vid ett bord och pratade en bra stund innan bussen gick hem.
Såna små saker gör mig lycklig, man uppskattar såna härliga stunder.

Igår vaknade jag upp till solsken, första lediga dagen efter en veckas jobb. Direkt ut i solen, men det var inte länge jag fick sitta innan näsan började rinna, ögonen svullnade upp och rann de också. Jag nös säkert hundra gånger och det kliade i näsan. Allergichock. Jag som aldrig varit känslig för något innan har tydligen blivit allergisk. Sen är ju frågan mot vad det är jag är allergisk. Inte pollen och gräs, det tog jag en tabeltt emot och det hjälpte lika lite som en panodil gör när jag har migrän. Eftersom hanna och andreas bor i skogen och det finns ungefär tusen olika träd/växt sorter skulle det kunna vara nästan vad som helst. Hur som helst, på eftermiddagen spenderade vi en stund på nynäs uteservering med glass och kaffe.
Det är såna dagar, och såna helger man bara njuter av.

Idag hade jag en kort dag på jobbet, trodde att jag skulle jobba till tre men när jag skulle stämpla in så såg jag att det stod 13 på stämplingsklockan, 9-13, det är en sån onödig tid. Men jag klagar inte, fyra timmar är rätt lång tid när man är förkyld! Nu ska jag ta på mig lite kläder och slänga i mig lite av mormor hemmagjorda rabarberkräm (mums!) innan Hanna kommer och hämtar mig. Vi ska in till stan och köpa födelsedagspresent till vår bror som fyller år imorgon och antagligen blir det fotbollsmatch i Madesjö också om jag känner Hanna rätt. Haha.

Och elin, imorgon vill jag skypea med dig, OKEJ!? :)

Hoppas er måndag är bra!

Tidigare ikväll när jag var och kollade på fotbollsmatch stack min mamma en lapp i min hand;

"Syftet med ditt liv har alltid funnits där.
Du har levt ditt liv efter det kanske utan att helt ha förstått det.
Det är ditt inre gudomliga mått av sanning.
Upptäck syftet med ditt liv."

Ibland kommer man till ett vägskäl i livet, där man måste välja antingen den högra vägen eller den vänstra. Den högra kan se mörk ut med snåriga buskar och höga kullar medan den vänstra kan se ljus ut med blommande träd och strålande sol. Vilken väg väljer man? Den vänstra såklart, den ser ju enklast ut. Till en början ja, för vem vet vad som väntar efter 100 meter? Det man inte såg från skälet där man stod. Man står lite stressad och ska göra ett val, utan att tänka efter väljer man det som känns rätt just då. Det är klart att man gör det, men frågan är om man väljer rätt? Det som till en början verkade som den enklaste vägen kan i slutändan bli den svåraste, där man ångrar sitt val och tänker på hur det hade blivit om man hade valt den andra vägen. Det vet man inte, och man kommer aldrig få reda på det heller. Troligtsvis hade man tänkt samma sak även om man valt den andra vägen. Men om man nu står där, med det valet man har gjort, och man känner så hårt inom sig att det är fel. Hela kroppen signalerar och bara skriker fel fel fel. Har ni någonsin känt den känslan? Att man verkligen gjorde fel, det enda man kan tänka på är hur mycket man vill gå tillbaka och ta den andra vägen. Men det går inte. Hur mycket man än skulle ge så skulle det aldrig gå.

Förstår ni vad jag menar? Eller är det bara massa dumt svammel från mig nu igen?